Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-10 03:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/sven-hallonsten/

Familj

Sven Hallonsten

Sven Hallonsten, Stockholm, har avlidit 78 år gammal efter en tids sjukdom. Närmast anhöriga är hustrun Inga Lundén samt döttrarna Hanna och Sara med familjer. 

Sven var under sitt liv verksam som bibliotekarie och redaktör för tidskrifter som Provins och SIGNE, samt tidigare ordförande för Stig Sjödin-sällskapet. Jag lärde känna Sven under en fortbildningsdag för gymnasielärare i utomeuropeisk litteratur. Sven var inbjuden från Världsbiblioteket i Stockholm, och det blev en dag som kom att lägga om kursen för mitt kommande yrkesliv. Sven slog upp fönstret mot en värld av böcker som jag tidigare varit dåligt orienterad i. 

Efter det sökte jag bibliotekariepraktik på Världsbiblioteket och där blev Sven min mentor. När han sen gick i pension kom jag att efterträda jag honom på den tjänsten. Sven fortsatte dock att vara engagerad i den utomeuropeiska litteraturen. Tillsammans ingick vi i den grupp som organiserade barn- och ungdomsdelen av Bokmässan 2010 då Afrika var fokuskontinent. 

Sven engagerade sig även i föreningen IBBY och var under flera år redaktör för IBBY-bladet. Han var en lysande redaktör och gav mig ständigt inspirerande uppslag till artiklar. Och han var precis så lagom krävande att mina texter blev så bra som jag förmådde. Jag missade aldrig en deadline för Sven. 

Tillsammans med Britt Isaksson var Sven Hallonsten också upphovsman till skriftserien ”Den hemliga trädgården” där barnboksskapare från hela världen presenterades och som mynnade ut i den banbrytande boken ”Världens barnboksförfattare”. Han var en genuin folkbildare, nyfiken och tolerant i sin syn på omvärlden – lika inläst på svensk lyrik som på den internationella deckargenren. 

Våra samtal rörde sig obehindrat mellan världspolitiken och vardagen med familjen. Vi delade en passion för poesi och utomeuropeisk litteratur, för skaldjur och goda ostar. Vi delade också en stor stolthet över våra fruar och våra döttrar. 

Sven introducerade många författarskap för mig. Han satte tidigt böcker av Shaun Tan i mina händer – en författare som kom att omdana inte bara min syn på litteraturens möjligheter, utan även möjligheterna för mitt eget skrivande. Så svindlar tanken till – denna text är det slutgiltiga uppdraget jag skriver för Sven. Jag är väldigt glad att jag fick lära känna honom. Nu måste jag sätta punkt. Saknaden är stor. 

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt