Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-20 18:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/tapetserare-utan-planer-pa-att-pensionera-sig/

Familj

Tapetserare utan planer på att pensionera sig

Bengt Pettersson, 90-årig tapetserare.
Bengt Pettersson, 90-årig tapetserare. Foto: Eva-Karin Gyllenberg

Bengt Petterssons föräldrar var inte överens om vad gossen skulle bli. Tapetserare, sa pappa. Optiker, sa mamma. Pappa vann och Bengt jobbar fortfarande trots att han fyller 90 år på måndagen.

Eva-Karin Gyllenberg
Rätta artikel

Fem dagar i veckan beger sig Bengt från hemmet i Hägersten till verkstaden på Nytorgsgatan. Han arbetar mellan 08.30 och 16.00 och unnar sig en ynka kafferast per dag.

– Jag brukar bara dricka klockan tre, säger Bengt som dock gör ett undantag när DN besöker verkstaden för en födelsedagsintervju. Bengt håller på att fylla en jättelik kudde med dun. Det tar sin tid och fjädrarna flyger och far.

I lokalen finns både en Pia och en Emma. Den förstnämnda är kompanjonen med efternamnet Mills, den sistnämnda är en fåtölj som definitivt har sett bättre dagar. För en oinvigd ser den ut som ett hopplöst fall, men sådana existerar inte i Mills tapetserarateljé. Allt går att ordna, säger Bengt och Pia med en mun.

Jag måste ju ha något att roa mig med.

När Bengts pappa startade firman 1925 låg verkstaden på den udda sidan av Nytorgsgatan, men när fastig­heten skulle renoveras 1980 flyttades tapetserarverkstaden tvärs över gatan till det som tidigare var Petras konstsalong.

Huset är från 1810 och är ungefär 70 år äldre än den uppsprättade emmafåtöljen på bordet.

Att arbeta fast han fyller 90 tycker Bengt inte är något märkvärdigt. Pensionera sig är inget han ens funderar över.

– Jag måste ju ha något att roa mig med och jag är här och roar mig, säger han.

Men du får väl betalt?

– Jo, men Pia sköter alla kundkontakter och tar hand om räkningar. Det är skönt att slippa, säger Bengt som är glad och tacksam över att Pia tar hand om allt det praktiska, inte minst när kunder skickar bilder via telefonen på möbler som ska tapetseras eller vill se tygprover via nätet.

– Jag har en enkel telefon som man kan ringa på eller ta emot samtal. Det räcker för mig, säger Bengt.

Hade ni telefon på firman 1925?

– Ja, säger Bengt som berättar att de har snudd på samma telefonnummer som när firman startade. De fem ursprungliga siffrorna har kompletterats med två i början.

Bengt minns inte exakt vilket år han började i pappa Gustavs verkstad, men det var under kriget så det var antingen 1944 eller året därpå. Han var 14 eller möjligen 15 år gammal och hade slutat plugget (Katarina Norra skola).

– Morsan ville att jag skulle utbilda mig till optiker och det var meningen att jag skulle börja på Preislers på Kungsgatan, men det kändes inte bra, säger Bengt.

Hur länge var du där?

– Jag gick inte ens dit. Jag tror att jag skulle få 15 spänn i veckan, men jag fick mer betalt hos pappa och hade tjänat bättre när jag jobbade som springsjas medan jag gick i plugget. Dessutom var det i fel del av stan.

Att Bengt är en äkta söderkis går inte att ta miste på. ”Jag är en riktig inföding”, säger han om sig själv, men han bor söder om tullarna, i samma hus som han flyttade till för nästan 70 år sedan.

– Frugan och jag fick en lägenhet i Hägersten hösten 1952 och sedan gifte vi oss den 7 februari 1953.

– Du vet, efter kriget var det lika ont om bostäder som det är i dag, säger Bengt.

Sin Inga träffade han på en dans på Vinterpalatset vid Norra Bantorget. Fem år efter bröllopet skaffade de sig ett sommarställe på Brevikshalvön i Tyresö. Kåken var inte större än en friggebod, men Bengt har byggt ut. I dag är den ungefär 50 kvadratmeter stor.

Inga gick bort för 18 år sedan och arbetet gör att Bengt har något att göra på dagarna. Han kallar det inte för att arbeta trots att det är det han gör och yrkesstolt är bara förnamnet. Inte en dag har Bengt ångrat sitt yrkesval och de klagomål han har fått under de 75 åren han varit verksam är så få att han till och med kommer ihåg dem.

– Det kanske har varit en knapp som har krånglat. Inget mer än så, säger han på sitt lugna sätt.

– Vissa jobb djävlas med en. Framför allt kan tygerna ställa till det, särskilt sammet om ludden går åt fel håll.

Vad gör du då?

– Då får man börja om. Allt måste vara perfekt när man levererar, säger Bengt Pettersson, perfektionist ut i fingerspetsarna.