Vår familj – Helena, Sigurd, Cilla och Daniel – blev vänner med Åke och hans familj i slutet av 70-talet i Enebyberg. Egentligen hade Åkes och Sigurds vänskap kunnat börja ett tjugotal år tidigare. Vi bodde nämligen då nära varandra på Norr Mälarstrand i Stockholm. Våra fäder var juristkolleger och promenerade ofta tillsammans till och från sina ämbeten i Gamla stan. Men våra vägar korsades alltså först i Enebyberg.

Våra familjer blev omedelbart tajta. Vi stöttade gemensamt våra barn i olika idrottsliga aktiviteter. Men vi gamlingar fann också snabbt varandra. Vi förde ständigt diskussioner, som ofta blev mycket långa.

Åke hade läst ekonomi på universitetet. Men hans håg stod mer till humaniora, särskilt litteratur. Åke arbetade under flera år på Wahlström & Widstrand med utgivning av skönlitteratur. Åke kunde på ett fängslande sätt berätta om interiörer från denna värld.

Våra familjer umgicks också utanför Stockholm. Många gånger besökte vi Alsénarna på Gotland i Burs. Besöken där var alltid mycket välplanerade. Dagarna var späckade med olika kulturella program och diskussioner. Vi har också vandrat i fjällvärlden tillsammans, bland annat tagit oss upp på Kebnekaise. Åke tog stort ansvar för dessa vandringar.

Senare i livet började Åke och Marie att spela golf. Åke var från början motståndare till sporten men tänkte alltså om. Med tiden blev det familjematcher på olika ställen, inte bara i Sverige. Det var allvarliga historier.

I mitten av 80-talet flyttade vi till Skåne. Man kunde fundera på hur vänskapen skulle klara denna prövning. Det blev emellertid inga problem. I dag har våra barn, nu nästan 50 år, fortfarande nära kontakter med varandra.

Åkes sista år var inte bra. Minnet var inte riktigt som det varit. Men vi hade ändå känslan av att han kom ihåg många av våra gemensamma upplevelser. När man talade om dem sken hans ansikte upp.

Vi minns med värme alla fina stunder som vi har haft med Åke. Åke var en riktig hedersman, alltid mån om vänskapen.