Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:20

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-ake-ulfsparre/

Familj

Till minne: Åke Ulfsparre

Åke Ulfsparre, Stockholm, har avlidit 73 år gammal. Närmast anhöriga är livskamraten Christina och barnen Lovisa och Claes med familjer.

Åke växte upp i Stocksund, och tog studenten i Beskowska skolan. Efter militärtjänst i Boden och studier på Stockholms universitet började han sin yrkeskarriär på Riksrevisionsverket. Där lärde han sig allt väsentligt om ekonomi och skatter. En kunskap som han tog med sig och ytterligare förkovrade sig i när han sedan började på Instrumentverken i Sollentuna som bland annat hade agenturen för varumärken som Silva och CCM.

Åke blev tack vare sitt kunnande och sin drivkraft snart bolagets vice vd och hade stor del i bolagets framgångar. Åke engagerades också av många vänner och bekanta som ekonomiexperten man frågade till råds när det var dags att deklarera eller för att planera sin framtida pension. Åke var påläst, kunnig och generös med sina kunskaper. 

Men Åke var också en festglad person som kunde dra med sig vem som helst på nya äventyr. Han hade en stor vänkrets både runt Stockholm och i sitt älskade Grisslehamn som han var mycket mån om att hålla kontakt med. 

Vår första kontakt med Åke, en vindsnabb skridskoåkare, kom genom ishockeyn i Stocksunds IF. Åke debuterade i A-laget 1962, 16 år gammal. Detta blev början till ett ordentligt generationsskifte för Stockan Hockey. Det finns statistik på vad Åke betytt för Stocksunds IF och Åke har en given plats i förstafemman.

Åke drabbades av en av de värsta sjukdomar man kan få. Demens är, oavsett i vilken form det än yttrar sig, fruktansvärt för alla inblandade. Den drabbade märker hur minnet, samband och namn sakta försvinner. Kicki med Lovisa och Claes med respektive familj, har haft ett par mycket svåra år. Det kan låta makabert, men vi tror Åke tyckte ”att nu får det vara nog, jag behöver slipa om”.

Och tänk: Hur många gånger har vi inte suttit tillsammans i olika omklädningsrum och diskuterat livet – men först måste vi förstås avhandla dagens träning eller match.

Matchtiden är slut och Åke, Sparre, Uffasparre, kärt barn har många namn, har lämnat oss i sorg och saknad.