Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-16 22:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-alf-onnerfors/

Familj

Till minne: Alf Önnerfors

Professor Alf Önnerfors, Lund, har avlidit i en ålder av 93 år. Närmast anhöriga är hustrun och sönerna med familjer.

Alf var den siste latinisten i Sverige som faktiskt skrev avhandling på latin och också disputerade på latin. Detta skedde i Uppsala år 1957. Han tålde inga halvmesyrer och fick tidigt rykte om sig att vara en sträng kritiker av andras tillkortakommanden.

På väg väg till en professur vid Freie Universität i Berlin mellanlandade Alf ett år (1963–1964) i Lund. Det var då jag lärde känna honom.

Som licentiat i grekiska gick jag av rent intresse på hans föreläsningar/seminarier över Vergilius Ecloger. Han var för mig den förste läraren på klassiska institutionen som förde in sexualiteten i undervisningen och som gjorde klart för mig och de andra deltagarna , hur överklasspojkar i Rom levde med fri tillgång till slavflickor och hur romerska matronor hade unga slavpojkar till hands. Vi läste Lynes bok ”Roman love poetry”, som var en fin introduktionsbok.

I Berlin träffade jag Alf några gånger på 1960-talet och upplivade minnena från Lund.

Alf sökte så småningom och fick professuren i medeltidslatinsk filologi i Köln. Konkurrensen från inhemska sökande var stor. I Köln hade han en lång och rik period som lärare och handledare.  Av de böcker han publicerade kan här blott nämnas två: ”Vaterporträts in der römischen Poesie” (Porträtt av fadern i den romerska poesin) och en liten mycket underhållande volym i duodes om ”Antike Zaubersprüche” (Antika trollformler) i Rowohltserien.

Under åren i Tyskland var Alf en flitig recensent i tidskriften Gnomon. Recensionerna av svenska doktorsavhandlingar i latin var ofta kritiska. För mig som grecist är det svårt att avgöra hur berättigad hans kritik var. Det var förvisso inte lätt att som svensk latinist leva upp till Alfs förväntningar.

Heder åt en gammal vän som aldrig tummade på sanningen! För en gångs skull passar ”Requiescat in pace” särskilt väl.