Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 09:06

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-anders-ekman/

Familj

Till minne: Anders Ekman

Anders Ekman, Bollnäs, har omkommit genom en olyckshändelse i en ålder av 77 år. Närmast anhöriga är hustrun Birgitta och systern Marianne. 

Rätta artikel

Anders och jag var klasskamrater på 1950-talet i Beskowska skolan i Stockholm. Vi tog studenten på latinlinjens halvklassiska gren en vacker vårdag för 59 år sedan. I skolan var Anders klassens ljus. I svensk uppsatsskrivning, i latin, franska eller i vilket annat ämne som helst, hade han oftast högsta betyg eller näst intill. 

Lika duktig var Anders i idrott, där han vann medaljer. Han var mycket musikalisk och hade en vacker sångröst. För att inte tala om att han gärna ritade av skolans lärare och sina klasskamrater i träffande karikatyrer. 

I vår skoltidning, som hette Lapsus, rapporterade han vad som hände inom jazzen i 50-talets Stockholm och han skrev initierade recensioner; Charlie Parker och Benny Goodman var hans husgudar. Själv spelade Anders banjo som ett proffs, senare blev det trummor i sjumannabandet Delta Seven, som i dagarna ger ut en samlingsskiva. 

Efter studenten spreds våra vägar. Vi läste olika ämnen på universitetet. Anders valde latin, för under sina litteraturstudier hade han fångats av den engelske författaren, statsmannen och filosofen Francis Bacon, som levde kring sekelskiftet 1500–1600. Anders ville läsa honom på originalspråket, och det var ju latinet för den tidens lärda. 

Förutom musiken var Shakespeare hans stora intresse. Anders tillhörde den falang inom litteraturforskningen som med sakliga argument ville ifrågasätta Shakespeares upphovsmannaskap till alla de verk som går under hans namn. Och där kom bland andra Bacon in i bilden. 

På 1960-talet tillbringade jag några somrar hos släkt i Madrid. Anders hälsade på, varpå han började intressera sig för Don Quijote. Anders tog hem en utgåva i sju band av det spanska nationaleposet. Han lärde sig snabbt tillräckligt mycket spanska för att kunna tillgodogöra sig också Don Quijote på originalspråket – i detta fall 1500-talsspanska! 

På senare år förnyade vi kontakten och brevväxlade. Anders skrev långa handskrivna brev. De var lärda och välformulerade, ofta med bilagor i form av kopior av olika dokument. Det längsta brevet, som också det rörde Shakespeare, var på 112 handskrivna sidor. 

Anders var en av de mest allsidigt begåvade och lärda människor jag mött. Jag sörjer förlusten av en kär vän och kommer att sakna hans långa handskrivna brev.