Anneliese var en duktig affärskvinna. Hon startade med studier vid Uppsala universitet och utbildade sig till lärare. Relativt tidigt sadlade hon om till projektledare på data/it företag. Senaste arbetade hon på CGI (före detta Logica). Andra kan säkert beskriva hennes arbetsliv bättre.

Vi var hennes vänner när det gällde hennes största intresse, tennis. Vi har tränat, spelat matcher i seniorallsvenskan och umgåtts i dessa sammanhang. Hon var den största kämpen också efter att hon fått sin cancerdiagnos. Som hon sa på slutet om sin sista match i sitt andra hem i Florida: ”Jag förstår inte hur jag kom ut på banan, jag bara stod där och tog bollarna som kom på mig (det var dubbel) och min medspelare fick springa – vi vann!”

Under våra träningar har vi alltid haft intressanta diskussioner om världsläget, intressanta böcker, allmänna funderingar med mera. Hon hade alltid tänkvärda vinklar på problem, var ambitiös och arbetade vid projektavslut till efter klockan 24 på natten i ett tomt kontorshus. På fråga var hon kände sig mest hemma så var det både i Stockholm och i Florida. Detta gav en vidsynthet och vi var nästan avundsjuka på hennes intressanta liv.

Anneliese var den mest glada och positiva spelaren av oss. I full fart kom hon in på banan släpandes på sin ”dramaten” och tennispannbandet redan på plats. Hon gav aldrig upp och utvecklade sitt spel genom kreativ träning och blev, till exempel, en duktig volley-spelare.

Vi kommer att sakna henne som tenniskompis, hennes positiva inställning och goda kamratskap. Vi har ännu inte förstått att Anneliese inte är med oss längre. Vid vår senaste tennisträning på hennes dödsdag fick ett ljus i en lykta symbolisera hennes närvaro.

Anneliese, tack för allt du har bidragit med i vårt gäng.