Arne Söderlund föddes i Huddinge, yngst av tre syskon. Han utbildade sig till hälsovårdsinspektör, men blev inte långvarig i det yrket. I stället kände han ett behov av att uttrycka sig, han ville ha ett skapande yrke; han skrev dikter, målade tavlor och tecknade.

Det blev så småningom Poppius journalistskola i Stockholm, därefter Journalistinstitutet, föregångare till dagens Journalisthögskola.

Arne fick jobb på tidningen Sigtunabygden. Därefter följde anställningar på Upsala Nya Tidning, Kvällsposten, Sydsvenska Dagbladet och till sist Dagens Nyheter där han var politisk reporter i många år.

Det var på den tiden som Tage Erlander, Gunnar Hedlund, Gösta Bohman och Thorbjörn Fälldin dominerade den politiska arenan, och många av dem lade märke till den gänglige DN-reportern Söderlund som ofta hade med sig sina barn Maria och Tomas under intervjuerna eftersom dagis inte hunnit bli tillgängligt för alla. Finlands president Urho Kekkonen förbarmade sig en gång och höll Arnes lille son Tomas i sin famn medan pappa Arne intervjuade och antecknade i sitt block.

Han lämnade aldrig något åt slumpen. Blev han intresserad av något ämne så gick han till botten med saken. Som när han skulle skriva om svenskarna som planerade att bestiga Mount Everest. Vad gjorde Arne? Jo, han började träna bergsklättring för att veta vad han skrev om.

Arne kom att stanna på Dagens Nyheter i 31 år, tills han gick i pension.

Han gjorde sig aldrig till och krävde mycket av sig själv. Han var en sökare – började träna karate vid 55 års ålder för att hålla rökbegäret borta. Sedan blev det jujutsu. Han var en sökare och studerade buddismen, han intresserade sig för katolicismen för att till sist finna sin hemvist i Svenska kyrkan.

Arne kämpade länge mot sin lungcancer, och försonades med tanken att han inom kort skulle lämna in och uttryckte att när han ändå snart skulle fylla 86 år, så är det en lämplig ålder.