Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 05:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-barbro-larsson/

Familj

Till minne: Barbro Larsson

Barbro Larsson har avlidit 85 år gammal i sitt hem i Torekov. Närmast anhöriga är barnen Martin, Anna och Mia med familjer.

Barbro växte upp i Ålsten och efter studenten i Bromma läroverk blev hon fil mag i nordiska språk, svenska och engelska. Språk förblev också hennes stora intresse genom hela livet, och hon arbetade in i det sista med en avhandling om färgord i Evert Taubes texter. Redan i skolan träffade hon sitt livs kärlek, Lars-Ove ”Sove” Larsson och de gifte sig 1958. I mer än trettio år bodde de sedan i huset på Sigurdsvägen i Bromma, på cykelavstånd till Höglandsskolan där båda arbetade som lärare.

Höglandsskolan var en ovanlig så kallad vertikal skola med elever från årskurs ett på lågstadiet till tredje ring. En skola där alla kände alla. Barbro var djupt engagerad i sina elever, kunnig i sina undervisningsämnen, omtyckt och ambitiös. Hon var också med i kampen på 80-talet, när man ville lägga ner gymnasiet i denna välfungerande skola för att inget fick avvika från dåtidens norm.

Redan som barn kom Barbro att känna sig hemma även i Torekov, dit hon for med föräldrarna varje sommar. Senare köptes Mariposa, det vackra huset vid stranden, som kom att bli en fast punkt också i familjen Larssons tillvaro. Där blev det många lyckliga somrar med båtliv och umgänge i en stor vänkrets.      

Efter pensioneringen bosatte sig Barbro och Sove permanent i Torekov. Också när hon blev änka valde Barbro att bo kvar och deltog aktivt i det sociala livet med film- och bokklubb. Med barn och många vänner i Stockholm fick hon på senare år ändå frågor om det inte kändes ensamt och mörkt under vintern. Men hon svarade alltid att hon älskade att bo i sitt hus med utsikten över havet och Väderön. Här på Mariposa fick hon också somna in i kretsen av barn och barnbarn.    

Vi är många som saknar Barbro, hennes humor, värme och vänfasthet, liksom de inspirerande samtalen kring hennes middagsbord. För oss är förlusten stor.