Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-28 21:27

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-beate-sydhoff/

Familj

Till minne: Beate Sydhoff

Konsthistorikern och kulturledaren Beate Sydhoff har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 82 år. Närmast anhöriga är döttrarna Rebecka och Livia med familjer, syskonbarn med familjer samt övrig släkt och vänner. 

Beate Sydhoff har lämnat oss och konsten och kulturen har förlorat en stor förkämpe och stark personlighet. 

När merparten av det järngäng som genomförde Stockholm Europas kulturhuvudstad 1998 samlades för ett 20-årsjubileum i oktober 2018 var eldsjälen Beate såklart med. Hon stod som vanligt i centrum, detta ville hon inte missa och det var sista gången de flesta av oss träffade henne. Hon satte sig på en stol mitt i rummet och höll som så många gånger tidigare ett brandtal för konsten, demokratin och kulturen, som den självklara ledare hon var. 

Beate var imponerande bildad och påläst med ett minne som få, alltid djupt engagerad med en bestämd uppfattning om det mesta och de flesta. Hon lämnade ingen oberörd och vågade stå längst fram även när det blåste snålt. Beate var en skrivare och tänkare. Hon var under många år verksam som konstkritiker med ett stort engagemang i samtidskonst, form/konsthantverk och design. Som författare till flera verk om svensk konst och konstnärer var hon alltid med i samhällsdebatten och gick till försvar för kulturens villkor. 

Beate var betydelsefull och inflytelserik som chef för Stockholms kulturnav och mötesplats Kulturhuset under 1970- och 80-talen, där resurserna skakades fram och genrerna blandades friskt. Hon hade även ett stort internationellt nätverk, inte minst efter åren som kulturråd vid Sveriges ambassad i Washington, DC.

Med Beate som motor genomfördes ett mycket omfattande program när Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998. Många av projekten förde ut konsten och kulturen i det offentliga rummet och nådde en större och bredare publik än tidigare.

När Beate var med på noterna blev svaret alltid ”toppen” och så blev det. 

Vi som hade ynnesten att arbeta nära henne minns Beate med stor tacksamhet, kärlek och värme. 

Vi tänker nu på döttrarna Rebecka och Livia samt Beates övriga familj och nära vänner.