Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-27 00:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-bela-dozai/

Familj

Till minne: Béla Dozai

Béla Dozai, Stockholm, har avlidit efter en kort tids sjukdom i en ålder av 74 år. Närmast anhöriga är hustrun Monica, döttrarna Anna och Jenny med familjer. 

Béla föddes i Segedin, Ungern. Han var enda barnet, och hade en trygg uppväxt där familjen och hans mamma gjorde allt för honom. Han fick gå i teaterskola och på musikgymnasium och lärde sig spela både fiol, klarinett och saxofon. Det stora musikintresset var – förutom ungdomlig äventyrslystnad – ett viktigt skäl till att han reste norrut i Europa.

Så småningom hamnade Béla i Sverige där han, 21 år gammal, fick jobb på ett pappersbruk i södra Sverige. Men lusten till musiken fick honom att spela och turnera med olika dansband. En kväll, då Béla hade åkt upp till Östersund för att söka plats i ett lokalt dansband, träffade han Monica – som kom att bli hans livskamrat i över femtio år.

Béla och Monica flyttade ned till huvudstaden. Béla kom att arbeta mestadels inom vården, längsta tiden vid avdelningen för nukleärmedicin vid Danderyds sjukhus där han fick tjänst sedan han hade utbildat sig till sjuksköterska. 

Tillsammans fick Béla och Monica döttrarna Anna och Jenny. Familjen bosatte sig i Kista. Béla och Monica byggde själva sitt hus, på kvällarna efter jobbet. Med åren byggde Béla även ett sommarhus på Monicas släktgård uppe i deras älskade Valne, Jämtland. Där tillbringade de många somrar och familjen delar många minnen därifrån. 

Det centrala i Bélas och Monicas liv var döttrarna. Béla var ständigt närvarande och stöttade dem i allt de gjorde och följde dem mycket nära, även efter att de hade flyttat hemifrån, träffat sina blivande makar Jonas och Johnny – och till sist när de, till Bélas och Monicas srora lycka, båda fick barn, Och det blev fortsatt bara tjejer i Bélas liv: Ella, Hannah, Alice och Siri.

Trots att det inte blev hans yrke, så kom alltid musiken att vara en källa till glädje för Béla. Det var inte en middag eller sammankomst utan musik. Gärna lite jazz eller soul lagom högt i bakgrunden tillsammans. Och gärna en liten whiskypinne. Då mådde Béla som bäst.

Béla var en otroligt generös, snäll och omtänksam person som alltid satte sina närmaste främst. Béla var också en person som med sin värme, ärlighet och sina känslouttryck gjorde ett stort intryck. Därför är han nu så saknad av så många.

Vila i frid älskade Béla, musiken från dig tystnar aldrig.