Bengt föddes i Stockholm och tillbringade sin uppväxt på olika orter eftersom fadern Sixten Ekbladh var aktiv militär. Bland dessa orter kan nämnas Karlsborg, där han träffade sin blivande hustru, och Solna. Efter giftermålet kom paret Ekbladh att bosätta sig på Ekerö innan man 1976 flyttade till Eskilstuna.

Efter studentexamen i Skövde genomgick Bengt civilingenjörsutbildning vid Kungliga Tekniska högskolan varefter han blev anställd som beräkningsingenjör vid Försvarets fabriksverk (FFV) i Stockholm. Då han främst skulle komma att ägna sig åt militärteknik genomgick han även Militärhögskolans högre tekniska kurs. Bengt utbildade sig även till reservofficer och blev kapten i Roslagens luftvärnsregementes reserv.

I samband med att FFV omlokaliserades till Eskilstuna 1965 blev Bengt ansvarig för de delar som inte följde med dit utan blev kvar i Ulvsunda. När Ulvsundakontoret lades ner 1976 fick Bengt ansvar som utvecklingschef inom grovkaliberdivisionen i sektorn försvarsmateriel.

I anslutning till att FFV slogs samman med AB Bofors och bildade Swedish Ordnance på 1990-talet fick Bengt uppgifter inom marknadsfunktionen med säte först i Eskilstuna, sedan i Karlskoga. Sin sista yrkesverksamma tid tillbringade han som chef för Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna där han hade den grannlaga uppgiften att banta dess organisation.

Bland de produkter som utvecklades under Bengts ledning märks främst olika vapensystem men Bengt blev också ianspråktagen vid utvecklingen av civila produkter. Bengt var som chef stimulerande och väl insatt i de olika projektens problematik och kom med idéer och goda råd. Samtidigt var han professionell i sin chefsroll och som tekniker. Han var en god kamrat som med sina underfundiga vitsar kunde lätta upp stämningen när problemen hopade sig. 

Somrarna tillbringade familjen i Valdshult i Småland. Vid sidan av det var Bengt sportintresserad, var ledare inom knattefotboll, spelade badminton och mycket annat. Och hans hjärta klappade framför allt för AIK, en kärlek som delades av hela familjen. Vi som har arbetat med honom och också känt honom som en kär vän saknar honom mycket, det är ett tomrum som länge kommer att följa oss.