Bengts akademiska bana inleddes då han år 1973 engagerades i landets första forskningsprojekt om matematikämnets didaktik och särskilt undersökte kommunikationen mellan lärare och elever samt elevernas förmåga att tillgodogöra sig undervisningsinnehållet.

Åt dylika frågor ägnade han fortsatt yrkeslivet, på ett ganska oakademiskt vis. Förvisso tillvann han sig respekt i den vetenskapliga världen och tilldelades akademiska titlar, men hans främsta kall förblev utvecklandet av skolans matematikundervisning. Han var drivande i tillkomsten av nya kursplaner, kommentarmaterial, diagnosinstrument och breda fortbildningsprogram.

En grupp kring Bengt började tidigt författa läromedel i matematik. Sådana hade under 1970-talet blivit dyra. Kostnaden uppgick till 40 kronor per elev och årskurs, att jämföras med 15 kronor för läromedlen tryckta i Bengts föräldrars källare. Etablerade förlag tvangs sänka sina priser.

I nästa steg inbjöds Bengt att delta som medförfattare i ett nytt läromedelsprojekt. Intäkterna dröjde enär förlaget gick i konkurs men projektet övertogs av ett nytt förlag och blev vinstinbringande. Pengarna användes till att bekosta studieresor till framstående matematiker och matematikdidaktiker i olika hörn av världen. Ett antal av dessa inbjöds till svenska konferenser som Bengt arrangerade. I kraft av sitt gedigna kunnande och omfattande nätverk kunde han så 1999 grunda Nationellt centrum för matematikutbildning, som utger den bland matematiklärare välbekanta tidskriften Nämnaren.

På senare år bidrog Bengt till det expanderande forskningsfältet matematikutbildningens historia, inte minst genom att generöst dela med sig av sina insikter och skatterna i sitt arkiv till yngre efterföljare.

Vi sörjer en högt skattad kollega och vän.

Läs fler minnestexter.