Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-05 19:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-berit-skogsberg-1/

Familj

Till minne: Berit Skogsberg

Vår kära Berit Skogsberg, Farsta, men med värmländska rötter, har avlidit vid 83 års ålder. Hon efterlämnar dottern Anna-Lena, barnbarnen Angelika och Miranda samt ett stort antal vänner.

Berit började sin förlagsbana som förlagsredaktör på LT:s förlag 1968. Hon arbetade samtidigt ofta som översättare av flera språk. Hon var en säker stilist och ovanligt lyhörd för författarnas syfte med sina alster.

Berit var inte den som framhöll sig själv i något sammanhang, men efter en mängd berömvärda insatser och goda relationer med upphovsmän av olika slag framstod hon så småningom som den stjärna hon var. Hon utsågs till redaktionschef på Askild & Kärnekull, men lämnade förlaget efter en tid för att gå till Prisma. Några år senare blev Berit förlagschef för En bok för alla. Hon hade då alla erfarenheter och kunskaper man kan kräva av en förlagschef. 

Vi fyra kom att bli vänner när vi alla arbetade på Askild & Kärnekull. Det var några fantastiska, roliga men framför allt lärorika år. Vi var unga och receptiva och sög i oss alla lärdomar som skulle visa sig vara till glädje och nytta i våra kommande arbeten. 

Trots att vi under många år arbetade på olika förlag, behöll vi kontakten och träffades regelbundet. Vi startade till och med ett förlag tillsammans, även om det blev ett kortlivat äventyr. Vi gav bland annat ut ett par böcker av Helga Henschen och Ewert Karlsson, EWK. Berit kom sedan att engagera sig i bildandet av det litterära sällskapet Helga Henschens vänner, i vilket vi blev medlemmar och aktiva på olika sätt.

Våra möten var otroligt viktiga för oss, och Berit var den självklara medelpunkten. Vid det här laget kände vi varandra så väl att vi kunde ventilera alla mer eller mindre viktiga delar av livet, såväl glädje som ilska och besvikelser. Det behövdes inga djupare förklaringar till bekymmer och glädjeämnen, vi förstod varandra ändå. 

Vi gjorde också några resor tillsammans bland annat till Irland, där vi fick chansen att träffa författaren Maeve Binchy under en oförglömlig lunch som varade en hel eftermiddag. 

Mellan oss fanns en stark vänskap och en samhörighet som närmast kan beskrivas som systerskap. Vi saknar Berit så oerhört!