Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-08 02:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-berith-bohm-1/

Familj

Till minne: Berith Bohm

Operettsångerskan och skådespelerskan Berith Bohm, Bromma, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 87 år. Närmast anhöriga är dottern Tina, sönerna Jonas och Nils, vänner och kollegor.

”Känslorna föds i sången!” Så uttryckte sig primadonnan Berith Bohm ofta i intervjuer. Inget kunde vara mer sant när man upplevde denna stora artist på scenen. Varje tonfall och varje ord kändes äkta.

Berith föddes i Stockholm. Fadern dog tidigt och mamman kämpade för att dottern skulle få skola sin röst. I tonåren deltog hon i en talangtävling i Bromma, något som ledde till en sejour vid Furuviks ungdomscirkus och så småningom till Oscarsteatern i Stockholm där hon som nittonåring antogs i kören.

Första rollen där kom 1952 i ”South Pacific” och den åtföljdes av andra mindre roller. 1955 kom chansen att få spela mot Nils Poppe i ”Blåjackor” på Norrköpings stadsteater. Succén var given och 1956 blev Berith fast engagerad vid Stora teatern i Göteborg där hon efter debuten i ”Lilla helgonet” blev kvar till 1969.

Nu haglade de stora operettrollerna över henne; i ”Sköna Helena”, ”Csardasfurstinnan”, ”Glada änkan”, ”Leendets land”. Även operaroller fanns på repertoaren; i ”La Bohéme”, ”Porgy and Bess”, ”Carmen”, ”Konung för en dag”, Brittens ”En midsommarnattsdröm” och i uruppförandet av Gösta Nystroems ”Herr Arnes penningar” 1961. Dirigenten Styrbjörn Lindedal och pedagogen Ingeborg Berling ville få henne att fortsätta med opera, men modet svek henne. 

Under sin glanstid ägde Berith en fantastisk röst, renklingande och med en vibratofri höjd. Detta tillsammans med en kvinnlig apparition, stor skådespelartalang och en lysande diktion gjorde henne perfekt för primadonnerollerna. 

I början av 80-talet fick Berith delvis en ny talrollskarriär, på Komediteatern på Gröna Lund fick hon varje kväll stå, och som hon sa, ”steka fläsk” i Mobergs ”Marknadsafton”. Hon medverkade i tv-serien ”Storstad”, ”Hylands hörna” och ”Allsång på Skansen”. Berith, som även var en sublim vissångerska och flitigt framträdde på äldreboenden, sörjde djupt operettens nedgång och avskydde dagens, vad hon kallade ”vidriga uppdateringar”.

Favoritrollen var och förblev titelrollen i ”Kiss me Kate”. Berit var från 1980 gift med bankdirektör Roland Eriksson som avled 1999.

Jag och många minns en stor och äkta scenartist.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt