Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-31 18:50

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-berndt-kjessler-1/

Familj

Till minne: Berndt Kjessler

Berndt Kjessler, Stockholm, professor emeritus vid Linköpings universitet, har gått bort i en ålder av 86 år. Närmast anhöriga är hustru Marianne, barnen Thomas och Michael med familjer. 

Berndt gick sin läkarutbildning i Göteborg och fick sedan en gedigen kirurgisk utbildning under 3 år i Skellefteå. Men akademin lockade och på kvinnokliniken i Uppsala presenterade Berndt 1966 en strålande avhandling som medförde såväl medicine doktorsexamen som en docentur i medicinsk genetik.

1978 utnämndes Berndt till professor, klinikchef och överläkare på kvinnokliniken i Linköping, där han blev kvar till pensioneringen 1998. Under denna tid stöttade och drillade Berndt 20 doktorander. Många minns med skräckblandad förtjusning timmarna på sommarstället i Gryt, där en tänkt avhandling skulle granskas. Hans krav var högt ställda: ”Det du skriver skall inte bara vara lätt att förstå utan också omöjligt att missförstå!” Berndt var själv både en briljant skribent och talare.

Som ordförande för Svensk respektive Nordisk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG/NFOG), fick Berndt stor nytta av sin administrativa talang. Många kollegor minns hans geniala initiativ att skapa nationella arbetsgrupper för olika delar inom obstetrik och gynekologi. Kollegor från hela landet träffades för att gå igenom ”state of the art”, och komma fram till nationell konsensus som sedan publicerades i rapporter.

Till Berndts ära instiftade SFOG Berndt Kjessler-priset att årligen tilldelas engagerade undervisare och forskare. Berndt hedrades också genom att utnämnas till jubeldoktor vid Uppsala universitet.

För oss och många med oss har det varit ett privilegium att få ha Berndt som mentor, samtalspartner och nära vän. Han var en stor människa; tillräckligt stor för att känna lycka i att de han fostrat växte.

Vi deltager djupt i familjens sorg.