Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-26 19:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-berndt-kjessler-3/

Familj

Till minne: Berndt Kjessler

Professor emeritus Berndt Kjessler, Stockholm, har som tidigare meddelats avlidit vid en ålder av 86 år. Han efterlämnar hustrun Marianne, sönerna Thomas och Michael med familjer samt av släkt, vänner och kollegor.

Professor emeritus Berndt Kjessler - en stor person inom svensk gynekologi har gått ur tiden.

Berndt Kjessler växte upp i Stockholm. Efter examen som medicine licentiat i Göteborg 1959 arbetade han några år i Skellefteå. Berndt kom sedan till Uppsala tillsammans med sin hustru Marianne. Han lockades till Linköping där han blev professor och chef för kvinnokliniken 1978–1994. 

I Linköping skapade Berndt med energi och målmedvetenhet en klinik där forskning och undervisning skulle vara lika självklara delar som patientvård. Den akademiska verksamheten utvecklades snabbt och blomstrade. 

Berndt var 1984–1988 engagerad i styrelsen för Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG), de två senare åren som dess ordförande. Under den perioden genomförde han en rad förändringar, där den viktigaste var skapandet av Arbets- och referensgrupper (ARG).

Några år efter tiden inom SFOG engagerade Berndt sig i det nordiska samarbetet inom specialiteten och skapade Nordic federation of obstetrics and gynecology (NFOG) samt var dess president 1990–94. 

År 1994 erhöll Berndt Svenska Läkaresällskapets silvermedalj för sina insatser inom fortbildningen inom obstetrik och gynekologi.

Vi som har arbetat hos Berndt har många minnen av hans fantastiska ledarskap. Han var tydlig, minutiöst noggrann och mycket energisk. Hans eleganta talarförmåga blev omvittnad. 

Berndt var tillsammans med hustrun Marianne synnerligen generösa och bjöd på många minnesvärda kalas som ibland avslutades med ett pampigt fyrverkeri ute i trädgården. Han skrev inbjudningarna med den vackraste kalligrafi.

Berndt var ytterst angelägen om alla doktorander och att deras alster skulle hålla hög klass och tydlighet. Han sade ofta: ”Målet för en bra ledare är att bli omvuxen av sina adepter.”

På sin fritid njöt Berndt av sitt sommarställe i den östgötska skärgården.  

Vi är mycket tacksamma över att ha haft förmånen att ha funnits nära Berndt både professionellt och privat och kommer för alltid att minnas Berndt med stor värme och djupaste respekt. Våra tankar går till hans familj.