Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-25 22:21

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-bertil-andersson/

Familj

Till minne: Bertil Andersson

Förre chefen för gerontologi och rehabilitering vid Skaraborgs sjukhus, överläkaren Bertil Andersson, Lidköping har avlidit, 88 år gammal. Han efterlämnar hustrun Ann-Charlotte, barn och barnbarn.

Bertil föddes i västgötasocknen Bäreberg. Fadern, som hade en liten gård, dog när Bertil och hans två bröder var små. Grannar har berättat hur man såg de tre små pojkarna varje dag efter skolan arbeta med gården.

Det var knapert, men man redde sig. Lärarna observerade att Bertil var mycket begåvad. Med lån från vänliga grannar, sändes han till Skara läroverk för att studier 1945. Där blev vi klasskamrater och vi blev vänner för livet. Vi var båda inackorderade och åt på Åhrmans matservering.

Bertil blev mycket populär. Han var bäst i alla ämnen, men skröt eller förhävde sig aldrig.

Efter ett år i Skara tvingades Bertil av ekonomiska skäl sluta realskolan och 1949 kom han tillbaka till Skara för att gå i gymnasiet. Han hade då tagit realexamen med högsta betyg på Hermods samtidigt som han arbetade.

Vi hyrde rum tillsammans, Bertil gick latinlinjen och jag reallinjen. År 1952 tog vi studenten, Bertil med högsta betyg. Därefter blev det lumpen och Bertil hamnade på I 15 i Borås.

Efter en permission liftade han tillbaka regementet. Bilföraren var läkare och började prata med Bertil om yrkesval. Bertil berättade att han saknade medel för längre studier, men tänkte sig en kortare handelskurs för att så fort som möjligt kunna försörja sig. Men läkaren sa då att det finaste yrke är det, där man hjälper sina medmänniskor. Vill man det är medicinstudier den rätta vägen. 

Bertil blev starkt påverkad av liftturen och tänkte om. Eftersom han var latinare fick han komplettera med naturvetenskapliga ämnen. Det gjorde han på kort tid och påbörjade sina läkarstudier i Göteborg 1954. Vår vänskap fortsatte och under en period delade vi lägenhet i Göteborg.

Som läkare var Bertil omtyckt och uppskattad av såväl kolleger som patienter. Han var en sann humanist med brinnande intresse för litteratur och arkitektur.

Vi försökte ses minst en gång per år. Det var intressanta träffar då litteratur och politik diskuterades. 

Som person var Bertil eftertänksam och sparsam med orden men hans kunnighet och engagemang gav samtalen extra glöd.

Jag saknar en kär vän.