Birgita växte upp i Sala och utbildade sig till folkskollärare i Uppsala. 1970 började hon vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet och hennes examensuppsats, ”Barnet inom oss”, som gavs ut 1976, blev uppmärksammad. Boken kom att etablera begreppet ”Barnet inom oss” och peka på nödvändigheten av att vidareutveckla den psykodynamiska praktiken. 

Från 1979 arbetade Birgita i forskningsprojektet ”Utvecklingspsykologisk granskning av läsning och läsinlärning” som var finansierat av Skolöverstyrelsen. Dess två huvudresultat var ett ”Läsutvecklingsschema (LUS) och en beskrivning av ”Läsning som en process”. LUS-schemat konstruerades i samarbete med lärare och i schemat beskrevs hur barn erövrar läsning på samma sätt som de erövrar talspråket. Schemat kunde användas på individ-, klass- och skolnivå. Under 1980-talet arbetade Birgita och Bo vidare och i boken ”Skrivandets genes” beskrev de utvecklingsstegen i elevernas skriv- och stavförmåga.

Som biträdande sekreterare i betygsberedningen 1990–1991 bidrog Birgita till att de relativa betygen ersattes av kunskapsrelaterade betyg byggt på utvecklingssyn. Åren 1995–98 arbetade Birgita med intensivkurser i läsning och hennes metodik användes med gymnasieelever och grundskoleelever. Under åren 2001–2004 gjorde Birgita ”Stockholmsprov i svenska”.

Birgita var kreativ, orädd och öppen för nya tankar och idéer. Hon tog strid för det sakligt riktiga och var ofta flera år före sin tid. Hon skrev aldrig för att behaga utan ifrågasatte framför allt ideologiskt grundad okunnighet. Hennes tänkvärda och välskrivna texter och hennes omfattande fortbildningsinsatser gör henne till en förgrundsgestalt inom den svenska skolans läs- och skrivundervisning.