Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-23 13:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-birgitta-lundholm/

Familj

Till minne: Birgitta Lundholm

Birgitta Maria Lundholm, född Olzon, Stockholm, har avlidit i en ålder av 84 år. Hon efterlämnar maken Björn, barnen Joakim, Charlotte, Ulrika, Josephine och Joel med familjer. 

Birgitta föddes i Göteborg som dotter till redaktören Gösta Olzon och Ingrid Tegnér. År 1953 gifte hon sig med kompositören och pianisten Östen Askegård (1927–1970) och 1979 med tv-producenten Björn Lundholm.

Under flicknamnet Olzon medverkade hon under 1950- och 1960-talen i flera spelfilmer som ”Farlig kurva” (där hon också sjöng) och ”Nattbarn”. Under 1970-talet arbetade hon bl and annat som tv-hallåa.

Birgitta provade också på flera andra yrken. Tillsammans med maken Björn drev hon under en period tebutik respektive kafé i Vasastan i Stockholm. Hon jobbade också en tid som kock och inom vården. 

I samband med hennes bortgång sade någon att hon hade svart bälte i vänskap. Att underhålla och utveckla mänskliga relationer föll sig lika naturligt för henne som att spela piano flerstämmigt på gehör. Eller försätta vännerna i skratt med one-liners eller ordlekar – ofta med en underton av allvar och livsvisdom – levererade med pokerface och perfekt tajmning.

Solidaritet, medmänsklighet och feminism var viktiga ledord för henne liksom den katolska tro som hon hittade fram till mitt i livet. Birgitta behöll sin nyfikenhet, älskade att resa, och tillägnade sig lätt nya språk. 

In i det sista var Birgitta aktiv i en kvinnogrupp och en poesiklubb och skrev själv poesi och skönlitteratur. Vännerna vittnar också om en stark närvaro utan splittring eller stress. Hon tycktes vara vän med tiden och förmådde ge sina medmänniskor sin odelade uppmärksamhet.

Likafullt skrev hon i den sista dikten ”Ålderdom” om ”Tidens bräckliga blankis/strypt av ett tickande ur med rakknivsvass visare/.../ Tid av begränsning/En plötsligt förrädisk tid/Men jag kanske hinner vänja mig?”

Vi minns med saknad Birgittas blixtrande humor, osentimentala men varma medkänsla och integritet, som också fick rymma ambivalens.