Britta började sin bana med en filosofie kandidatexamen vid Stockholms högskola 1955. Som konststuderande träffade hon sin blivande man Karl Birnbaum. Han hade stipendium för studier i Washington DC och hon följde honom dit och vidareutbildade sig där i konsthistoria under knappa materiella omständigheter. Senare skulle de återvända men då under helt andra villkor med barn, hus, bil och barnflicka. Denna utlandsvistelse följdes av flera relaterade till makens verksamhet vid och senare chefskap för Utrikespolitiska institutet.

Den mångåriga tjänsten som intendent vid Nationalmuseum inleddes 1966 och förlades huvudsakligen till museets pedagogiska avdelning. Under de senare tjänsteåren kom hon att som chef ansvara för museets omfattande bildarkiv. Hösten 1986 deltog hon i den konsthistoriska kursen vid Svenska institutet i Rom under ledning av professor Torgil Magnuson.

Pedagogiken kom att bli ett huvudtema i Brittas verksamhet. Från de första åren på 1950-talet då hon guidade på Liljevalchs till de många stora utställningar hon kom att presentera för Nationalmuseipubliken. Ett engagerat föräldraskap ledde också till hennes intresse för Waldorfpedagogiken och Kristofferskolan i Bromma, där alla fem barnen kom att gå.

Med tiden koncentrerade Britta sig på ett omfattande arbete kring Mariabilder, ett centralt tema i äldre bildkonst. Det avsatte, förutom ett flertal artiklar och ett stort antal föreläsningar runt om i landet, boken Mariamotiv i konst, kyrka och folktro. Hon medverkade även i Nationalmuseums utställning ”Mariabilder”, 1988.

Som person var Britta varm, generös och inkluderande. Vi saknar en trogen deltagare i den informella ”tisdagsklubbens” möten på Nationalmuseum.