Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-04 05:42

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-caroline-hakelius-axner/

Familj

Till minne: Caroline Hakelius Axner

Caroline Hakelius Axner, Stockholm, har avlidit 59 år gammal. Caroline efterlämnar närmast sin man Robert och barnen Tom och Clara med fästmannen Johan, sin mor och sina systrar med familjer.

Tidig kväll nyårsafton 2019 så var vi som så många gånger förut hemma hos Robert och Caroline. Elden sprakade i kakelugnen och julen dröjde sig kvar bland amaryllis, hyacinter och ljus. Men ingenting var som vanligt. Vi visste att den kvällen kanske var sista gången vi träffade Caroline. Så blev det. Våra liv har förändrats och saknaden är enorm.

Caroline föddes i Solna. Familjen flyttade under uppväxten och studenten togs i Eskilstuna. Efter gymnasiet började hon läsa ekonomi i Uppsala. Det var där vi träffades och en livslång vänskap tog sin början. Det var också där, på Södermanland Närkes nation, hon och Robert blev förälskade. Efter studierna började Caroline 1986 arbeta på Handelsbanken där hon stannade hela sitt yrkesliv. Med sitt stora kunnande, sin integritet och ödmjukhet var hon en mycket omtyckt kollega.

Caroline och Robert gifte sig 1990, de flyttade till Södermalm och så kom barnen – Clara och Tom. Den unga familjen tillbringade somrarna på Ingarö, på Hacksta och i hyrda hus på Gotland. Gotland vann deras hjärtan och lyckan var stor när det underbara missionshuset i Ljugarn blev deras. Ett sommarhem som blev en samlingspunkt för oss alla – födelsedagar, påskfirande och långa sommarnätter under parasollen med samtal, skratt och fantastiska middagar. Minnena tar aldrig slut. 

Utan åthävor, helt självklart, serverade Caroline kaffe i sina egenhändigt drejade koppar, en hembakad paj eller försåg familjen med de vackraste koftor och tröjor som kom väl till pass när augustikvällen började kännas kylig och vinden drog in från havet. Ett hav som Caroline älskade. Hon satt och läste vid det, promenerade utmed det, badade och kunde höra det från sitt öppna sovrumsfönster tidiga sommarmorgnar.

Vi önskar att allt bara hade fått fortsätta vara som vanligt.