Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-08-04 21:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-cecilia-boldemann/

FAMILJ

Till minne: Cecilia Boldemann

Docent Cecilia Boldemann, Stockholm, har omkommit i en tragisk cykelolycka i en ålder av 72 år. Närmast anhöriga är sambon Ulf G Wester, döttrarna Vivianne Wester och Kristin Wester, modern Karin Boldemann och brodern Marcus Boldemann med familj.

Cecilia Boldemann var docent i socialmedicin vid Karolinska institutet. Hon disputerade 2001 med en avhandling om UV-strålningens påverkan på barn och ungdomar. Hennes passion för forskningen förde henne över hela världen på studieresor och konferenser. Hon bidrog till en klokare utformning av barns utomhusmiljö för att skydda dem mot hudcancer, övertygad om att arbetet kring hälsa, miljö och mänskliga rättigheter gör stor skillnad.

Cecilia var en rikt begåvad människa med ett lidelsefullt intresse för litteratur. 2011 gav hon ut dokumentärromanen ”Tibastens sång” om fadern Laci Boldemanns dramatiska upplevelser under andra världskriget. Han kom senare till Sverige med sin fru Karin. Här verkade han som tonsättare och här växte Cecilia och Marcus upp. Våra familjer har följts åt sedan ungdomsåren i Saltsjö-Duvnäs då Cecilias far och min far Lennart Hellsing samarbetade konstnärligt, som med musiken och texten till ”Sjörövarfilmen”.

Det är svårt att tänka sig en mer vänfast och empatisk människa än Cecilia. Hon kände vördnad för allt levande och hyste stor djurkärlek som omfattade minsta kryp. I mer än tjugo års tid var minigrisen Greta en omhuldad familjemedlem hemma hos Cecilia och Ulf. Deras husdjur väckte både förvåning och förtjusning på promenaderna i Tessinparken.

För mig var Cecilia vännen som kom cyklande i ur och skur för att få dela en kväll tillsammans. Hennes glada, goda skratt kändes så befriande.

I dag går mina tankar till Cecilias familj, som i henne mist en älskad dotter, sambo, mor, mormor och syster.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt