Claes föddes 1935 i Ystad, tog studenten där, och studerade till arkitekt vid Chalmers. Tillsammans med studiekamraten startade han 1964 Kjell Aage Nilson och Claes B Persson Arkitektkontor AB. Åren 1971 till 1985 var Claes stadsarkitekt i Ystad.

Med sitt lugna kunnande och sin känsla för bevarande satte han sin prägel på staden. Själv lyfte han alltid fram två föregångare: den danske Peter Boisen, Ystads förste stadsarkitekt som efter den stora branden 1891 gjorde om Ystad till en kontinental stenstad, och Rune Welin, stadsarkitekt 1944–1971, skolad inom funktionalismen, men klok och stark nog att stå emot 60-talets rivningsvåg.

Claes ritade mycket i Ystad men det var i rollen som stadsarkitekt, genom sitt arbete med bevarandeplaner och sitt engagemang för både historia och framtid, som han haft stor betydelse för stadens utveckling. Ödmjuk och lågmäld, trygg i sin roll och generös i sina omdömen, rörde han sig med lätthet och auktoritet bland lokala nämnder och föreningar, alltid respektfull för den kunnighet som fanns inom Ystads fornminnesförening och kommunpolitiken. För sin insats belönades han 2002 med Ystads kulturpris.

Claes idrottade som ung på elitnivå och genom idrottsvännen, arkeologen Carl Eric Östenberg, sedermera chef för Svenska institutet i Rom, blev han involverad i 60- och 70-talets stora grävningar, namnkunniga tack vare kung Gustav VI Adolfs deltagande. I Acquarossa norr om Rom, i det poetiska etruskiska landskapet, deltog Claes som grävningsarkitekt med uppmätningar och ritningar av de hus och murar som grävningarna lade i dagen.

Claes italienska engagemang fortsatte under 80-talet, bland annat inom det nordiska projektet kring Castor och Pollux-templet på Forum Romanum.

För oss, hans vänner på Svenska institutet, var han alltid en kär, insiktsfull och skapande kollega. Vi saknar honom.

På Gamla kyrkogården i Ystad ligger Peter Boisen begravd. Intill kommer Claes och Gertie att få sin grav. Det tror jag hade glatt Claes.