Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-08 23:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-curt-stromblad/

Familj

Till minne: Curt Strömblad

Filmproducenten och regissören Curt Strömblad, Enebyberg, har efter ett över 90 års långt och innehållsrikt liv lämnat oss. Närmast anhöriga är barnen Henrik och Josefin och barnbarn samt hustrun Karin.

Curt föds i Borås 1929. 

Efter flytt, bland annat till Sundsvall, hamnar han i Stockholm. Redan i 12-års åldern dör hans far och ungdomsåren lever Curt och modern under mycket enkla förhållanden.

Han blir mer och mer kulturintresserad och som student möter Curt 1952 Lars Johan Werle, Elsa Grave med flera och bildar kulturklubben ”Studio Daphne”.

1954 framför de ”Medusan och djävulen” ett ”lyriskt mysteriespel” av Elsa Grave. En annan gång håller Curt föredrag om syndikalismen. Hans sympati för arbetarrörelsen och människorna som bygger samhället blir hans ledstjärna hela livet.

1957 anställs Curt vid det då folkrörelseägda Nordisk Tonefilm. I ett efterkrigstidens Sverige, där varje expanderande stad, varje stor industri ska ha sin egen film, blir han en känd och uppskattad regissör. 

Under 70-talet gör Curt filmer för Brevskolan. Filmerna tillhör Curts mest tydliga politiska alster, med titlar som ”Tillsammans är vi starka” (1974), ”Vem äger Sverige?” (1977), ”Arbete åt alla!” (1978).

Som frilans producerar och regisserar Curt ett stort antal filmer för SVT som ”EWK” (1972), ”Livstecken” (om Elsa Grave, 1982), ”Sverige uti bilder” (om Nils Månsson Mandelgren, 1985) ”Jordrike” (om människor när Sverige förvandlas till industrination, 1990), ”Blåa toner från Söder” (om trumpetaren Jack Lidström 1996).

Curt var otröttlig. 

Från 1957 till 1997 gjorde han över 90 filmer. Curt var aktiv vid bildandet av Teaterförbundets filmavdelning. Han stred för kortfilmens accepterande av Svenska Filminstitutet. Han ville att filmens Stockholmskoncentration skulle bort och tog initiativ till Hela Sveriges Filmfestival,

Curt var ingen person med stora åthävor. Hade inget behov av att synas. Men genom hela sin omfattande verksamhet kommer många att tacksamt minnas honom. Curt överlämnar med sina filmer ett stycke Sverigehistoria!