Vår mamma Dagmar hade ett långt och innehållsrikt liv. Hon växte upp i Stockholm, där hon gick i Brummerska skolan och tog sedan studenten vid Nya Elementarskolan för flickor. När hon var 21 år gifte hon sig med Torwald Hesser, nyss färdig med sin juristexamen. De flyttade snart till Uppsala. Dagmar gick på föreläsningar vid universitetet och deltog i Margit Abenius litteraturcirklar. Det kom att bli en inspiration för Dagmars kommande livsgärning. 

År 1949 flyttade våra föräldrar till villan i Djursholm, där de skapade ett hem för sina fyra barn. När vi var i tonåren återupptog Dagmar sina akademiska studier och utbildade sig till bibliotekarie. Hon fick femton aktiva yrkesår vid biblioteken i Djursholm och Stocksund, där hon var känd för sitt stora engagemang i allt som hade med böcker att göra. 

Efter sin pension ledde Dagmar litteraturcirklar för Sensus studieförbund. Hon höll också varje år bokföredrag om nyutkomna böcker, som hon presenterade på ett personligt och medryckande sätt. Hon fortsatte med denna bildningsverksamhet tills hon var 93 år. Att hon till sist måste sluta berodde inte på sviktande vitalitet utan på förlusten av synförmågan. 

Men Dagmars och Torwalds liv kom också att präglas av en ofattbar sorg, då deras yngste son Carl vid 24 års ålder tog sitt liv. Dagmar skrev en diktsamling om detta, som hon gav namnet ”Sorgen och Källan”. Och källan var hennes kristna tro. Hon kom att ägna mycket tid åt att trösta andra som drabbats på samma sätt och var en av initiativtagarna till föreningen Spes Hon var även verksam som kyrkvärd vid Djursholms kapell och höll egna lekmannapredikningar. 

Under sitt långa liv delade Dagmar generöst med sig av sin stora kärlek till litteraturen, till sin familj, till släkt och vänner. Hon hade en sällsynt förmåga att se varje människa.