Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 21:08

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-elisabeth-holm-lagnelov-1/

Familj

Till minne: Elisabeth Holm-Lagnelöv

Vår kära vän och kollega Elisabeth Holm-Lagnelöv har lämnat oss. Närmast anhöriga är barnen Christer, Anna och Erika med familjer. Hon bodde i Västerås och Stockholm och blev 84 år.

Vi träffade Elisabeth under utbildningar i psykosociala frågor för fyrtio år sedan. Hon hade en ovanlig förmåga att engagera sig och hennes engagemang smittade. Hon märktes överallt med sina sprudlande idéer och sin humor. Vi blev en kreativ konsulttrio som skapade kundaktiviteter kring förändring, samarbete och konflikter. ”Skärgårdsuniversitetet”, en tredagars augustikurs på hennes älskade Sandhamn blev en uppskattad gåva till våra kunder, där vi kunde reflektera tillsammans. Filmen ”Surdeg”, var ett annat exempel.

Elisabeth hade ofta spännande, drastiska idéer. Man visste aldrig vad som skulle hända. Friheten att tänka och utveckla tillsammans var ett kännemärke för vår relation.

När hennes njursjukdom tog fart blev hennes liv begränsat men en transplanterad njure gav ytterligare ett antal fina år. Varje gång vi sågs fanns det nya tankar att dela om livet, döden, samhället, professionen och inte minst familjen. 

I slutet av 80-talet träffade hon Rune och bosatte sig med honom i Västerås. Där etablerade hon sig som organisationskonsult, handledare och psykolog, och fann en ny vänkrets. Vänkretsen växte när de flyttade till en härlig lägenhet med Mälarutsikt. När Rune gick bort blev livet svårt för Elisabeth. Längtan efter närhet till familjen gjorde att hon flyttade till Stockholm 2018. För oss var en glädje att ha henne nära för lunch eller fika. 

Elisabeth fick en sista sommar på sitt älskade Sandhamn, medveten om att hennes val att avstå dialys skulle leda till att de återstående dagarna var få. In i det sista var hon engagerad, lugn och nära i relationen. Rune sa alltid: ”Det vill gärna bli bra” – oavsett sammanhang. Vi hoppas att Elisabeth har en fin sista resa. Vi har inte förlorat henne, hon finns i glädjen från alla våra delade upplevelser.