Till minne: Erik-Olof Backlund

Vi hade förmånen att tidigt bli personliga vänner till Erik-Olof, eller ”Backis”, som han kallades i vänkretsen, och vi har många goda och glada minnen från ungdomstidens gemenskap. Samtidigt som han bedrev framgångsrika studier i medicin var han aktivt engagerad i Filadelfiaförsamlingen, Stockholm, bland annat som kornettist i blåsorkestern. Han blev också invald i församlingens äldstekår.

Efter sin disputation 1972 blev han docent i neurokirurgi vid Karolinska institutet, där han också snart blev överläkare. Tillsammans med professor Lars Leksell deltog han bland annat i utvecklingen av strålkirurgin, den så kallade strålkniven. Han blev något av en världskändis när han genomförde de första transplantationerna av binjuremärgvävnad till hjärnan för att behandla Parkinsons sjukdom. I flera år var han sedan verksam som professor i hjärnkirurgi vid universitetssjukhuset i Bergen, Norge. Han var också gästprofessor i flera länder.

Erik-Olof hade ett starkt samhällsengagemang. När Kristen demokratisk samling bildats 1964 deltog han i uppbyggnaden av det unga partiet. Han var under många år en profilerad debattör i ämnen som låg honom nära, medicinskt etiska frågor, miljöpolitik och jämställdhet. Under några år var han ledamot av partiets styrelse liksom också i dess seniorförbund.

I 70-årsåldern utvecklade Erik-Olof en ny sida av sin person. Han började, tydligen till sin egen överraskning, skriva centrallyriska dikter och publicerade under några år flera diktsamlingar. De innehåller epigramartade dikter som ger koncentrerade uttryck för teman som var viktiga för honom. De handlar ofta om musiken, som hade stor plats i hans och hans familjs liv. Åldrandet och ett slags innerlig förtröstan är andra tydliga inslag i hans dikter.

Erik-Olof Backlund var för oss en kär vän, skärpt, vänlig och humoristisk, trogen sina övertygelser och alltid beredd till ett glatt leende. Tomrummet efter honom är stort. Våra varma tankar går till hans närmaste.