Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-24 22:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-eva-westerling/

Familj

Till minne: Eva Westerling

Vår kära Eva Westerling, Stockholm, har avlidit efter en lång tids sjukdom i en ålder av 56 år. Hon lämnar efter sig maken Peter, barnen Axel och Elin, föräldrar, syskon och en stor familj.

Hon lämnar också oss som sett Eva växa in i rollen som engagerad mamma, kärleksfull hustru och skicklig projektledare vid Sveriges lommuner och landsting – men som framför allt känner henne som en helt unik vän. I nästan ett halvt århundrade var vi ”SKI,” en trio som höll ihop från olika kontinenter, genom livets framgångar och bakslag. Iwi, som vi kallade henne, har varit den mest vänfasta person vi känner.

Från första klass gick SKI tillsammans i Gillboskolan i Rotebro. Det var hundpromenader, Melodifestivalen, Gul & Blå-jeans och turer med Finlandsbåten vid besöken på Iwis sommarställe i Grisslehamn. Men framför allt bildade SKI redaktionen för Stebbie, en satir över dåtidens tjejtidning Starlet. SKI var en politiskt medveten trio med stort engagemang för jämställdhet.

Iwi var också alltid den kloka och omtänksamma av oss.

När Karin, som länge bott i USA, flyttade med sin amerikanska familj till Stockholm på två år hade Iwi grävt fram mängder med handdukar, barnkläder, bordsdukar och andra husgeråd hon tyckte de behövde. Hon blev den som ständigt tittade in för att se hur det gick för familjen i Sverige. 

Och när Susanna gifte sig gav den betydligt mer relationserfarna Iwi de bästa råden på möhippan: ”Släpp kontrollen och låt din man ta ansvar!” Hon höll ett strålande tal på bröllopet för att avslutningsvis organisera den mest fantastiska line dance på nattkvisten. 

Det var denna livsglada Iwi som drabbades av cancer för drygt åtta år sedan. Under hennes långa tid av uppgångar och nedgångar, svåra besked och återfall var hon öppen och rak kring sin sjukdom. Hon gjorde det lätt att våga fråga och höra av sig. Iwis grundläggande samhällsintresse förblev också intakt, liksom hennes engagemang i våra liv, familjer och arbete.

Vår underbara vän finns inte mer. Saknaden är oerhörd, men minnena ljusa och många.