Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-evan-ljunggren/

Familj

Till minne: Evan Ljunggren

Studiomannen Evan Ljunggren, Eksjö, har avlidit i en ålder av 88 år. Närmast anhöriga är sönerna Bengt och Kjell med familjer, samt släkt, vänner och kollegor.

Grön kontrollampa lyser på väggen i skivstudion. ”Klart för tagning, varsågoda!”. Jag hör Evans lugna, trygga röst i hörlurarna. Pianisten ger tummen upp och vi kan börja. Inspelning. Avlyssning. Omtagning. Avlyssning igen. Godkännande. Mastring. Mixning. Tryckning. Distribuering. Försäljning. Kanske en recension i en tidning. En lång väg från ax till limpa. 

Evan föddes 1931 utanför Vetlanda i Småland och byggde sina egna högtalare redan i tonåren. Intresset för foto och ljud var stort och han gjorde inspelningar med artister och körer i kyrkor och hembygdsgårdar redan på 40-talet. Han hanterade alltifrån gravyrmaskiner och trådbandspelare till dagens digitala teknik och var alltid nyfiken, uppdaterad och påläst.

1952 mötte Evan sin blivande hustru Vivianne, som både sjöng in skivor och körde buss till yrket. De gifte sig 1955 och sönerna Bengt och Kjell blev tidigt en del av familjeföretaget. Det legendariska Falks Foto i Eksjö och Falks Studio – hemma i källaren – blev kända begrepp i hela Sydsverige.

En dag 1968 knackade en flicka från Jönköping på dörren hemma hos Evan. Hon ville spela in några sånger, som hon skulle sända till Little Gerhard i Stockholm. Flickan hette Agnetha Fältskog och resten är musikhistoria. Idolfoton med hälsningar från Jokkmokks-Jokke, Lena Philipsson, Carola, Göingeflickorna, Pelle Näver, Lapp-Lisa, Lars Gullin, Kjell Öhman, Arvid Sundin, Anna-Lena Löfgren, Stålfarfar och Ingeborg Nyberg prydde Evans studiovägg, samt en diamantskiva från Artur Erikson.

På lediga stunder klappade Evans hjärta för det fattiga Polen och han fyllde lastbilar med kläder, skolbänkar och sjukhussängar. Dessa hjälpsändningar gav honom vänner för livet, samt utmärkelser och medaljer för visad tacksamhet från det polska folket.

Jag är stolt över att ha spelat in ett 15-tal skivor hos Evan och jag glömmer aldrig hans kunskaper, erfarenheter och visdomar som han generöst delade med sig av till oss ungdomar. Min beundran för hans tålamod, övertygelse och energi bär jag med mig livet ut.

Nu lyser grön lampa i studion igen. Evan rattar teknikbordet. Snart ska det ljuda av gudaröster och änglakörer. ”Klart för tagning, varsågoda!”, hörs Evans röst i lurarna. För allra sista gången.