Vi flickscouter lärde känna Gerd i slutet av 1950-talet, då hon blev vår ledare i Vällingby flickscoutkår. Tillsammans med Gerd var vi på åtskilliga scoutläger i Sverige och några i Skottland. Gerds ungdomliga stil gjorde henne till självklar ledare också när vi tillsammans med pojkscouterna i Vällingby scoutkår 1959 bildade seniorscoutlaget Kedjan. Hon lotsade oss in i livets stora och små frågor i fina samtal såväl på scoutträffarna som i sitt hem, där vi alla var välkomna. 

Vi fick med oss många roliga och nyttiga kunskaper genom alla de aktiviteter som Gerd var med och skapade. På våra läger var det listiga lösningar på praktiska behov, som att bygga en spis, hålla ordning i och utanför tälten och runt de sanitära delarna av livet på läger. Som tonåringar lärde hon oss vett och etikett bland annat genom en stilkurs, mycket uppskattad av både flickorna och pojkarna.

Vi växte in i vuxenvärlden med Gerds hjälp och vi blev också ledare. Ett starkt minne handlar om gemenskapen vid lägereldar och ceremonier vid dagens slut. Vi var en stor grupp som sjöng, oftast i stämmor, och det satte Gerd särskilt stort värde på. När kvällen kom och scouterna krupit in i sina sovsäckar i tälten, gick vi ledare runt till varje tält och sjöng ”Skymning rår över skogar och vatten” medan daggen föll och natten kom. 

Den trogna vänskap som Gerd lärde oss i seniorscouterna Kedjan bestod av tidlös kärlek. Gerd var scout ut i fingerspetsarna. Hennes ledarskap byggde på underfundig humor, klurig teknik, generositet, vänlighet, hjälpsamhet och varsamhet. Vår vänskap varade livet ut. Vi i Kedjan träffas fortfarande. Vilken scoutledare Gerd Ek var!