Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-gerd-ekbom/

Familj

Till minne: Gerd Ekbom

Gerd Ekbom, Stockholm, har avlidit i en ålder av 98 år. Närmast anhöriga är fyra barn med familjer, barnbarn och barnbarnsbarn.

Gerd Ekbom föddes på Östermalm och studentexamen avlades vid Nya Elementar. Redan i unga år blev Gerd engagerad i flickscoutrörelsen bland annat som ordförande i Stockholms scoutdistrikt. Det har sagts att under denna tid var scoutrörelsen den enda platsen för kvinnlig ledarutbildning, Mamma kommenterade detta: ”Vi såg behovet och gjorde något åt det.”

Sommaren 1939 tillbringades i England, och det var därför ingen tvekan om var hennes sympatier låg. Hon mötte sin Lennart, en likasinnad, vid Stockholms högskola. I december 1942 försökte de två få omvärlden att förstå vad deportationen av judar från Norge innebar. De misslyckades, men kanske bidrog de till en annan inställning, när Danmarks judar stod på tur.

Efter giftermål 1946 kom fyra barn. Mamma tog huvudansvaret för familjen men fann även tid för Engelbrekts församling, som kyrkvärd, ledamot i kyrkofullmäktige och i som ordförande i kyrkorådet. Men det var inte sammanträdena som var viktiga, även om superlativen är många om hennes sätt att leda mötena, utan verksamheten. Hennes arbete var dock inte fritt från konflikter, hon stod för sina åsikter och drev dem, ett exempel är bårtäcket till församlingen. Men hon fick ett erkännande för sina insatser när hon förärades Pro patrias guldmedalj.

Gerd rekryterades vid 44 års ålder som sekreterare till enheten för numerisk analys vid Kungliga Tekniska högskolan. Där blev hon, sin vana trogen, en central person.

Hennes andningshål under ett mycket verksamt liv var Öland! När hon nyligen fick frågan: ”När var du riktigt lycklig?” svarade hon utan tvekan: ”När jag badade i Kalmarsund med far!” Öland kom också till hennes stora glädje att bli en samlingsplats för oss fyra barn med familjer.

Vår mamma har sannolikt, mer än vi anar, format oss till dem vi är, på gott och ont, och hennes minne kommer alltid finnas kvar.