Göran föddes 1954 i Tranås, utbildade sig senare vid Gerlesborgsskolan. Konststudierna fortsatte på Konsthögskolan där Göran målade och arbetade med spännande landskapsprojekt.

Göran trodde på måleriets egenvärde. Han bottnade i en djup kulturell referensvärld, inspirerades av poesi, särskilt Stagnelius, klassisk och modern musik. Observerandet av naturen, sinnesförnimmelser som dofter från fuktiga marker, den rosa aftonrodnaden, blänket i gölarna speglades i måleriet. Han beskrev sig själv som en stram romantiker.

Göran var mycket musikalisk och spelade i sin ungdom i Jönköpings symfoniorkester, hans instrument var altviolin. Musikutövandet pågick under hela livet.

Göran började undervisa på Nyckelviksskolan, Lidingö, i mitten av 90-talet. Han var en synnerligen uppskattad lärare, ledde eleverna in i den måleriska processen och visade på oväntade möjligheter. Görans lektioner i ljus och färg var ett öppet forskningslaboratorium, med allvar och intresse följde han de studerande.

Som den musicerande, läsande och bildskapande person Göran var respekterades han som en viktig medarbetare i kollegiet. Han talade passionerat om komponenten kaos i skapandet.

Vi minns Görans underfundiga humor som kunde kulminera i fantastiska upptåg och musikimprovisationer. Hans lojalitet, ansvarskänsla och eftertanke skapade en trygghet för oss kollegor. Göran var verksam i Svenska konstnärernas förening i Konstnärshuset i Stockholm. Hans ledord som ordförande var alltid demokrati, jämställdhet och rättvisa.

På Öland vid familjens sommarviste finns landskapet, de glittrande reflexerna i Silverbäckens vatten (där Göran fysiskt sänkte ned sina bilder), hålet i muren som erbjuder en utblick över vallmoåkern och ljuset. Vi minns Görans varma utstrålning.