Gösta föddes och växte upp i Falun. Han var tidigt intresserad av att teckna och måla vilket ledde till studier vid Konsthögskolan i Stockholm 1942–46. Efter kriget reste han till Paris för att utveckla sin konst och kom att bosätta sig i Frankrike resten av livet. Inledningsvis bodde han och hustrun Solveig Borggren med de tre barnen i Roquebrune-Cap Martin, en by vid Medelhavet mellan Monaco och Menton. 

Gösta var aktiv som konstnär fram till de sista månaderna. Hans huvudspår var länge grafiken, men också måleriet engagerande. Första separatutställningen var på Gummesons 1950 och många blev det genom åren, liksom samlingsutställningar, i Sverige och Frankrike och på flera håll i Europa.  

Sverige och Dalarna fanns alltid närvarande i Göstas hjärta och han vistades årligen i byn Övertänger utanför Falun. Dit återkom han och Odile för att njuta av naturen, plocka bär och svamp. Han bibehöll då även stark kontakt med släkt, vänner och konstnärskollegor. Gösta älskade naturen och Dalaskogarna. Vi minns gärna alla härliga svampturer i trakten runt Övertänger.

Gösta hade en stark personlighet och var en fantastisk berättare. Långa middagar med god mat ackompanjerades av en enastående berättarglädje. Han rörde sig ledigt mellan svenska, franska och engelska. Berättandet kom även till uttryck i manuskript han började skriva när han fann att de grafiska verktygen inte ville följa handens intentioner. Han lät trycka dels en äventyrsroman, dels en samling korta självbiografiska nedslag ackompanjerade av utvalda grafiska blad. Han menade nog att bägge konstarterna är lika självutlämnande. 

Gösta fick ett långt och rikt liv. Med sin konst fortsätter han tala till betraktaren. Han är djupt saknad av oss alla i släkten.