Created with Sketch. Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-12-08 14:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-gunnar-edin/

FAMILJ

Till minne: Gunnar Edin

Gunnar Edin, Junsele, har avlidit, 72 år gammal. Närmast anhörig är systern Christina.

Edins i Junsele var nog den butik norr om Medelhavet som mest liknade en orientalisk basar. Mest var man väl orolig för att råka riva ner något när man strosade runt i de trånga passagerna.

Behövdes en ugnsform, en tekanna, en luva mot kallblåsten, ett par vinterkängor, en födelsedagspresent, var problemet lättlöst. In på Edins och saken var klar. Kanske dock först efter att innehavaren Gunnar Edin rannsakat hjärnans hårddisk och påmint sig var den begärliga varan eventuellt var dold.

Så löd ju uttrycket också: ”Det som inte finns på Edins behöver du inte.”

Edins satte Junsele på kartan också i andra delar av landet. En anekdot gör till och med gällande att man i Rwanda ska ha känt till Junseles existens just på grund av Edins.

Men nu är nog den epoken förbi efter beskedet att Gunnar Edin är borta. En epok i Junseles historia är till ända. Från Gunnars farfar, riksdagsmannen Sven Edin, till dennes son som bara kallades Lill-Sven trots att han väl inte var mycket under två meter. Och så mor Greta, onekligen en karaktär och institution i butiken.

Större delen av sitt liv var Gunnar lärare i bland annat biologi på gymnasiet i Dorotea. Men han kunde inte lämna familjeklenoden i sticket efter pensioneringen, fortsatte oförtrutet att hålla öppet, serva bygden och med sin finstämda framtoning också utgöra en tillgång när det gällde ortens ”on dits”. Annars var fåglar, inte minst de kära ugglorna, ett stort intresse.

Vid ett besök i hembygden nyligen hade jag tänkt gå in på Edins, få en pratstund med Gunnar och köpa ett par jeans. Men Edins var stängt och jag fick veta att Gunnar var sjuk. Men han råkade vara hemma och ville gärna ha besök.

Vi satt väl en timme fördjupade i gamla minnen. Jeansen fick vara, tänkte jag. Men när jag skulle gå hade Gunnar inte glömt dem. Med möda tog han sig ner i butiken, valde ut ett par åt mig och de satt bra.

Nu finns han inte längre bland oss. Kanske, tänkte jag då, var jag den allra sista kunden i denna omistliga butik.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt