Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-10 06:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-gunnar-seijbold/

Familj

Till minne: Gunnar Seijbold

Fotografen och musikern Gunnar Seijbold, Stockholm, har som tidigare uppmärksammats avlidit i sviterna av covid-19. Han blev 65 år. Närmast anhörig är sonen Kalle.

Gunnar växte upp med fotografin. Pappa Olle var en känd pressfotograf på Dagens Nyheter. 

Men det var inte självklart för Gunnar att följa i sin pappas fotspår. Efter att ha flyttat hemifrån tidigt var det i stället musiken som lockade. Gunnar fanns med i olika uppsättningar av band i Stockholm. Hann med några svängar i parkerna, med bland andra Eddie Meduza. 

Sedan blev det jobb på bildbyrån Pressens Bild. Något som inte sågs med blida ögon av alla. Han skulle inte tro att han var något bara för att han var Olles grabb. Gunnar lät inte det avskräcka, utan satsade på att visa vad han kunde prestera som fotograf.

På Pressens Bild, Expressen, DN, Metro, Aftonbladet och som frilans, plåtade han allt från politik till sport. Något som bidrog till hans stora allmänbildning. En skillnad mellan pressfotografer och oss skrivande murvlar, som oftare specialiserar oss, är att de gör i stort sett allt. 

Gunnar drog sedan i gång bildbyrån Svenska Bild. Tanken var att ge jätten Scanpix en match. Men den uppgiften blev övermäktig.

Men Gunnar kom tillbaka. Han hade en förmåga att alltid resa sig på nio.

År 2009 valdes han till officiell EU-fotograf för regeringen. Det ledde till en höjdpunkt: Han fick fotografera Barack Obama i det Ovala rummet i Vita huset med Fredrik Reinfeldt. En annan var lanseringen av Iphone i San Francisco 2007.

Gunnar och jag började jobba ihop i början på 2000-talet. Vi blev snabbt vänner. Vi delade musiksmak, ideologi och syn på livet i allmänhet. Vi blev som de jämnårige bröder vi inte hade. Även om vi inte sågs mer än någon gång i månaden om vi inte gjorde reportage ihop, talade vi i telefon, messade och mejlade i stort sett varje dag i nära 17 år. Om allt. Dagshändelser, politiken, livet, kvinnor, barn, jobb och givetvis musiken.

På påskaftonen ringde Gunnar och sa att han nog åkt på covid-19. Han blev inlagd några dagar senare. Då byttes samtalen till sms. Vi hoppades alla att han skulle resa sig på nio den här gången också, men drygt en vecka senare orkade kroppen inte längre.

Nu är det ständigt pågående samtalet med Gunnar slut. Tystnaden är bedövande, även om tacksamheten över att ha fått vara med om det är stor. Gunnar fattas oss.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt