Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-03 13:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-hakan-tidestrom/

Familj

Till minne: Håkan Tideström

Civilingenjören Håkan Tideström, Stockholm, har avlidit i en ålder av 81 år i sviterna av covid-19. Närmast anhöriga är hustrun Ulla-Britt och barnen Karin och Peter. 

Håkan Tideström var äldst i en syskonskara på tre och son till litteraturprofessorn vid Uppsala universitet Gunnar Tideström och hans maka Ruth. Efter studentexamen i Uppsala studerade Håkan på KTH och utexaminerades 1961 från linjen teknisk fysik. Samma år anställdes Håkan vid fysikaliska forskningsavdelningen på stålforskningen vid Sandvikens Jernverk.

År 1964 flyttade Håkan till Fontainebleau i Frankrike för studier vid Insead, där en mastersexamen avlades. Därefter var Håkan fram till sin pensionering anställd på Alfa Laval i Stockholm. Håkan var fyra år biträdande chef på Alfa Lavals Moskvakontor.

Jag lärde känna Håkan 1962 när jag började min anställning på Sandvikens Jernverk. Första minnet av Håkan var när han på hösten kom till Sandviken med en begagnad Volkswagen som köpts i Uppsala. Vi provåkte bilen i mörkret, musiken från radion dånade, lyktorna funkade och allt verkade perfekt. I min förtjusning föreslog jag Håkan att vi skulle dela på bilen. Jag betalade hälften. Det var enda gången radion fungerade. Bilen blev ett ”lysande” objekt för blivande bilreparatörer vid Sandvikens centrala verkstadsskola. 

Vid ett tillfälle körde jag bilen till Stockholm och parkerade på Norr Mälarstrand. Dagen efter var bilen försvunnen så jag anmälde den som stulen. Senare samma dag stod den åter på plats. Det visade sig att Håkan ”lånat” bilen för att skjutsa hem en flickvän. Skamset fick jag återta min stöldanmälan. 

Påsken 1963 gjorde Håkan och jag en gemensam fjällsemester till Enafors i Jämtland. Tågresan startade från Stockholm och vi steg på i Storvik. Det visade sig att ett antal trevliga Stockholmsflickor var med på resan, vilket resulterade i att Håkan och jag samtidigt fann våra blivande hustrur. Vi gifte oss båda i mitten av 1960-talet.

Håkan hade en speciell humor. Jag minns när vi författade verser till tidskriften Julbullen, där Håkan var inspirationen och idésprutan. Han myntade bland annat ”X-krok kallas sådan tös, som i Gävle slår sig lös” eller ”Dieter uti sena natten, läskar sig med saft och vatten”. 

Efter att våra vägar skildes 1964 har vi haft regelbunden kontakt och träffats, även på Tideströms sommarparadis på Bohus-Malmön. En sansad, försynt och plikttrogen gentleman har gått ur tiden och mina tankar går till hustru Ulla-Britt och barnen. 

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt