Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-25 13:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-herbert-lembcke/

Familj

Till minne: Herbert Lembcke

Herbert Lembcke, Stockholm, har avlidit i en ålder av 89 år. Närmast anhöriga är hustrun Anne-Marie och son med familj.

Rätta artikel

Herbert Lembcke var till sin natur en överlevare, full av ungdomlig initiativkraft och begåvning. Han kom som 19-årig flykting till Sverige efter att ha lämnat Rostock i DDR i en enkel båt med utombordare. Herbert tog handelsstudenten i Göteborg, flyttade sedan till Stockholm och började arbeta på Löthmans ingenjörsfirma. Snart skulle han ta över firman som bland annat blev en stor leverantör av komponenter till vitvaruproducenter.

Detta blev grunden till den förmögenhet som han tillsammans med sin hustru Anne-Marie förvandlade till stiftelsen Ad Infinitum foundation. Herbert, som doktorerat i slaviska språk, brann särskilt för kulturutbyte med Ryssland och Tyskland. År 2005 tog Herbert och Anne-Marie kontakt med Nationalmuseum, vilket blev början på ett långt samarbete. Stiftelsen bidrog till en rad stora forsknings- och utställningsprojekt. 

Ett av de mest ambitiösa var ”Härskarkonst” 2010-2011, en utställning som genomfördes tillsammans med Eremitaget i Sankt Petersburg. Än mer involverad var Herbert i utställningen ”Peredvizjniki”, som blev en stor publiksuccé. Den ryska 1800-talsrealismen var tidigare tämligen okänd i Sverige, men nu blev Ilja Repin och hans krets välkända för en bred publik. Utställningen följdes 2014 av ”Från tsarer till folkkommissarier”, en utställning som visade konst från Ryska museet i Sankt Petersburg. Herberts personliga engagemang, energi och förmåga att knyta kontakter var avgörande för projektens framgång. Att resa med Herbert i Ryssland var ett underhållande äventyr.

När Nationalmuseum återöppnade i höstas syntes Herberts engagemang för museet också i den nya restaurangen. Där finns ”Herberts”, ett rum vars inredning Herbert och Anne-Marie finansierat. Rummet kommer länge att påminna oss och vår publik om en av de mest generösa och engagerade vänner Nationalmuseum någonsin haft.