Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-23 20:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-herman-schmid-2/

FAMILJ

Till minne: Herman Schmid

En av vänsterns profiler är borta. Sociologen, forskaren, före detta rektorn och den politiska aktivisten Herman Schmid, Bunkeflostrand, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 81 år. Han efterlämnar sönerna Pelle och Lasse med familjer samt bröderna Ingemar och Ragnar med familjer.

Slutet av sextiotalet var för mig och många andra i Lund en omvälvande tid. Vi engagerade oss, förutom i studierna, mot koloniala förtryck, mot Vietnamkriget, mot apartheid i Sydafrika och mot miljöförstöring. Vi såg klassklyftor och krävde inflytande.  Jag läste sociologi och en av de tongivande lärarna på institutionen var Herman Schmid. Han hade tidigt engagerat sig i fredsrörelsen. Med sin lågmälda men övertygande stämma blev han en viktig ideolog och opinionsbildare för oss som tog ställning mot förtryck och orättvisor i världen och i Sverige.

Han lämnade Lund för det nya universitetet i Roskilde 1973. I Danmark bildade han familj och fick två söner. Han har varit adjungerad professor i Köpenhamn, Roskilde och Aalborg.

Hermans hela liv har präglats av hans politiska engagemang. Han satt i Vänsterpartiets partistyrelse under nittiotalet och representerade partiet i Europaparlamentet mellan åren 1999 och 2004. Han ledde partiets programkommission 1990 som föreslog att k:et i partinamnet skulle bort. VPK blev Vänsterpartiet.

I början av åttiotalet bodde jag i Norrköping och var med i en arbetsgrupp som arbetade för att få i gång en marxistisk folkhögskola. Vi lyckades och 1984 startade Bona folkhögskola utanför Motala. Herman rekryterades då till rektorsposten. Han sågs som garanten för att den marxistiska profilen skulle prägla skolan. Han var en sann folkbildare som med enkla medel kunde engagera elever och lyssnare och förklara och åskådliggöra samhällsfenomen.

Några år senare bad Herman mig att starta en filial i Malmö. Då hade jag flyttat tillbaka till Skåne. Kvarnby blev några år senare en självständig folkhögskola och jag blev rektor. Herman blev en vänfast understödjare och mentor för den nya skolan.

Jag besökte honom på ön Stenshamn i Blekinge, i Köpenhamn och senare i Bunkeflostrand i kollektivhuset där han bodde på senare år. Jag saknar Hermans röst, hans politiska reflektioner och hans berättande. Han kunde konsten att trollbinda omgivningen.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt