Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 18:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-hillevi-back/

Familj

Till minne: Hillevi Bäck

Hillevi Bäck, Nacka, har avlidit i en ålder av 73 år. Närmast anhöriga är dottern Elin Engström, barnbarnen Maria och Iskander samt systern Annika Bäck.

Varför jämföra ”hur det är, med hur det hade kunnat va’”? Hillevi växte upp i Haga, Enköping, och tog examen från handelsgymnasiet i Uppsala 1964. Hon anställdes som sekreterare på Atlas Copco i Sickla 1965 och blev kvar i närmare 30 år. Stolt bar hon guldklockan för ”lång och trogen tjänst”, även om tiden varvats med långa sjukskrivningsperioder. På Atlas Copco träffade hon min pappa.

Politiskt var mamma vänsterorienterad och engagerade sig för rättvisa, solidaritet och jämställdhet under 1970-talet. Ljusa är minnena från 1 maj-demonstrationer med ”Ropen skalla, daghem åt alla”. Mamma och jag delade ut röstsedlar för nejsidan vid kärnkraftsomröstningen 1980. Hon arbetade fackligt i SIF, Svenska industritjänstemannaförbundet, och senare var hon under många år aktiv i RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa.

Hemma lyssnade vi på Svensktoppen på radio men ännu mer på proggmusik på grammofon: Nationalteatern, ”Sånger om kvinnor” och Hoola Bandoola Band med Mikael Wiehe och Björn Afzelius. Mamma hade en särskild kärlek till Mikael Wiehe. Hon skrev brev och skickade sina dikter till honom. När jag hjälpte henne att flytta till äldreboende förra hösten hittade jag flera kort som han skrivit tillbaka till henne.

Mamma levde med bipolaritet, vanföreställningar och läkemedelsberoende i över fem decennier. I praktiken bodde jag bara med min mamma under några år av uppväxten, och jag känner tacksamhet över att vi kunde behålla en ganska god relation livet ut. Hon hälsade på mig i fosterhemmet medan jag var barn och jag hälsade på henne i lägenheten i Nacka. På senare år gladde hon sig åt att få barnbarn. 

Nu lyssnar jag på ”Om man jämför” från Hoola Bandoola Bands skiva ”På väg”. Det är då jag gömmer mig och gråter som ett barn.