Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 15:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-ingegard-ostlund/

Familj

Till minne: Ingegärd Östlund

Sekreteraren Ingegärd Östlund, Hägersten, har avlidit i en ålder av 91 år. Närmast sörjande är sonen Anders, samt släkt och vänner.

–Jag såg Zarah och Karl Gerhard på Cirkus 1952. De sjöng ”Det rara gamla paret” och Zarah kom ner för en lång trappa. Hon var så elegant. Och sedan hon sjöng den där om gondolen, sa Ingegärd till mig första gången vi sågs. 

1993 hade hon ordnat en busslast med PRO:are upp till Mosebacke på Södermalm, där jag sjöng om Zarah Leander. Vi kom i samspråk och blev genast vänner. Ingegärd blev en av mina trognaste beundrare. Hon var rolig, rak och rejäl. Inga krusiduller, krångligheter eller fjäsk. Vi höll kontakten in i det sista.

Ingegärd Höglander föddes på Södermalm 1928 i ett växande Stockholm, där den första stora generalplanen för bostäder, vägar och broar såg dagens ljus. Mamma Anna var inte lika teaterintresserad som pappa Erik. Han tog med sig döttrarna Ingegärd, Gunvor och Kerstin på revyer, operetter och lustspel och gick bakom scenen efteråt och morsade kamratligt på alla skådespelare. Ingegärd gjorde stora ögon: ”Känner pappa alla dessa stjärnor?”.

Efter skolan fick Ingegärd ett sekreterarjobb på Marinstaben och 1952 ringde bröllopsklockorna för henne och ingenjör Yngve Östlund. Sonen Anders föddes 1955 och dottern Caroline 1959, som avled 2019 i cancer.  

Familjen flyttade till bostadsområdet på Klubbacken i Mälarhöjden, som kryllade av barn och Ingegärd fick väninnor för livet bland hemmafruarna. När barnen blev stora väntade ett jobb som korrekturläsare på ett bokförlag. Maken Yngve dog redan 1990 och som änka flyttade Ingegärd sedermera till Axelsbergs servicehus och engagerade sig i styrelsen för Mälarhöjdens PRO. Hon läste mycket, gick på teater och hade alltid något handarbete för händerna. Det fanns något konstnärligt drömmande bakom all det sakligt jordnära hos henne.

Jag riktigt ser hur urstockholmaren Ingegärd sitter där som ung i publiken på Cirkus. Zarah gör entré och går fram till rampen. Ingegärd sluter sina ögon och stjärnan tar ton: ”Jag vill ha en gondol uti Nordens Venedig”.