Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-09 14:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-ingrid-sjostrand/

Familj

Till minne: Ingrid Sjöstrand

Författaren Ingrid Sjöstrand, Uppsala, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 97 år. Hennes närmast anhöriga är barnen Esbjörn, Malte och Kari med familjer.

Ingrid Sjöstrand debuterade på 1950-talet med kåserier i Idun under signaturen jeppa och som debattör i DN och Arbetaren. Vid sidan av ett omfattande författarskap med poesi och prosa för både barn och vuxna har hon fortsatt som engagerad debattör i frågor om fred och miljö. Debattik kallade hon sin sista diktsamling, ”Planet till salu” (2014), som hon avslutade med en dikt om fred som enda möjlighet att ge barn en framtid.

Sin egen barndom har hon skrivit om i flera verk. Den började i Luleå och fortsatte med skolår i Stockholm. Minnen från flickskoletiden och studentår i Uppsala ligger till grund för Törnrosasviten, tre romaner ”om att göras till kvinna i Sverige från 30-talet och framåt”. 

Vid sin debut som lyriker skrev Ingrid att hon särskilt skulle vilja skriva bra för barn. Och det gjorde hon! Mest kända blev berättelserna om Kalle Vrånglebäck och hans syster Loppa och ”Liten är fin”, som tv gjorde program av för att ”lära barn vad ekologi är”.

Sina dikter för barn kallade hon fundror, ett av flera ord med vilka hon berikat vårt språk. Språket hon utbildades att undervisa i och kände så väl att hon vågade leka med det. Hon skapade ord och hon lät ord och dikter dansa ”och landa i luften som smultron i sommargräset /… /Det blåser en sol/ Det trummar en vind”.  Några av hennes ord, som ”Elda under din vrede”, har blivit bevingade. 

Humor och ordfantasi fick Ingrid behålla in i det sista även när samtalen mest rörde det försvinnande minnet och den annalkande döden, men också längtan till havet och landskapet hon skildrat i ”Skånes somrar ila”. 

Sent i livet lärde vi känna varandra, men i nära vänskap gick vi tillsammans igenom alla hennes diktsamlingar för urvalet ”Än”.  Med ord ur dikten om livet efter detta frågar jag i dag: Hör man storspov över molnens slätter? Blånar mellan kullarna ett hav? 

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt