Tomrummet är stort, ofattbart stort. Jag som skriver dessa rader lärde känna Ion redan som fyraåring i lekskolan i Uppsala. Där ställde Ion till mycket bus, men alltid med glimten i ögat och med ett varmt barnahjärta. Redan som femåring fick Ion börja skolan ”på riktigt”. Efter studentexamen 1960 följde militärtjänst inom kavalleriet och senare studier vid Uppsala universitet, avrundat med en fil kand med höga vitsord.

Ion var intelligent, resursstark och – ”omnipotent” – han hann med både studier och ett varmt fint vänumgänge. Viktigast för Ion var att få utöva och utveckla sitt stora intresse för musik. Han var medlem i Uplands Nations orkester och uppskattad oboistmedlem i Juvenalordens fulla orkester.

Under studietiden arbetade Ion ibland vid Kungliga Statistiska centralbyrån (nuvarande SCB) tillsammans med några Uppsalavänner. På den tiden var Ion lite av en klädsnobb, han var den enda av SCB:s anställda som bar ljusgrå damasker till vardags! Jag minns våra olovligt långa lunchraster där våra magra amanuenslöner strök med i rask takt, ofta på favoritkrogen Cassi.

Ion fick jobb som lärare på Platengymnasiet i Motala. Han var sträng, krävande men rättvis. Många av Ions elever höll kontakt med sin gamle lärare livet igenom. Ion bildade en orkester på skolan, Platens Pipare, som spelade tidig musik på tidstrogna instrument. Ovanligt med en lärare som undervisade i musik – och fysik!

Ion fick välförtjänt Motalas kulturpris för denna kulturgärning. Piparna framträdde med konserter i och omkring Motala, men gjorde också turnéer till Estland, Polen och Tyskland.

Under 1970-talet var Ion uppskattad rektor på Komvux i Motala.

1989 gifte Ion sig med textilkonstnärinnan Inger Hasselgren. Inger och Ion flyttade ut på landet till en gammal gård som de rustade. Här kunde Ion ägna sig åt att odla och ”hålla” höns. På senare år förlorade Ion alltmer av sin syn men i skogen kunde han dock med andra sinnen förnimma naturen. Han tycket om att sitta där och filosofera.

En avhållen, sann, modern, renässansmänniska har lämnat oss. Men vi gläder oss åt allt som Ion skänkt oss, inte minst tack vare sin stora, varma humor. Tack Ion.