Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-23 15:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-jan-brunius-2/

Familj

Till minne: Jan Brunius

Som tidigare meddelats har Jan Brunius, Visby, avlidit i en ålder av 88 år. Närmast anhöriga är dottern Klara, sönerna Per och Ola, framlidna makan Evas barn Oscar, Jonas, Anna och Katarina med familjer, släkt och vänner.

Rätta artikel

Nyfiken, varm, generös. Inkluderande och omfamnande. Jan gav av sin tid. Lät inte stress hindra ett samtal. Jan tog också tid! Praten blev långa – men värdefulla, fyllda av kunskap och ett genuint människointresse.

Under 1980- och 90-talen var Jan min chef i Gotlands konstmuseum. Prestigelös, full av tillit och samarbetsvilja. En avspänd perfektionist som visste hur han ville ha det och varför. Jan blev en samlande kraft för konstnärer. Med tongivande utställningar och kontakter skapade han intressanta möten.

Till ön kom han med makan Eva, som 1986 blev överläkare i psykiatri vid S:t Olofs sjukhus. Med sin långa museibana – då som chef för Röhsska museet i Göteborg – var han det givna valet när Konstmuseet etablerades i Visby 1988. Han deltog flitigt i föreningar och styrelser. Hemmen på Mellangatan i Visby och vid Högårde Hamra var välkomnande. Yrkesroller flöt ihop med privatliv i ett ständigt flöde. Hjärterummen var stora, liksom tekannorna med lapsang!

Sommartid bodde jag i Visbylägenheten och njöt av designmöbler, det bästa från svenska glasbruk och fina urval av 1900-talets keramiker eller textilare. Allt användes. Jans förankring i funktionalismen gav förhållningssättet att konst var till för alla. Så blev också museet. Samarbetet med förläggare Trygve Carlsson gav viktiga bidrag till standardverk inom form och design och till konstnärsbiografier.

De senare åren deltog Brunius sparsamt i kulturlivet. Hälsan var inte på topp och den nära familjen blev allt viktigare. Evas bortgång 2017 blev kännbar. För Gotländskt arkiv intervjuade jag Jan 2017. Samtalen följdes av en session med fotograf Tommy Söderlund. De träffande porträtten fångar blicken – snäll, plirig, allvarlig, skarp – ett koncentrat av en högst levande själ som nu har slutit sina ögon. En blick fylld med klokskap och kärlek.