Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-26 15:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-jan-olof-ekholm/

Familj

Till minne: Jan-Olof Ekholm

Jan-Olof Ekholm, Bromma, har avlidit. Han blev 88 år och efterlämnar hustrun Ingalill, sonen Jan med makan Thi Le Thom och barnbarnen April och May.

Han såg dagens ljus i Grytnäs.

Jan-Olof skulle som redigerare genast ha strukit den meningen. Om hans väg från Avesta-Posten via olika landsortsavisor och Aftonbladet till veckopressen må andra vittna. Jag ser honom som en av våra främsta spänningsmakare, och har bildbevis på att han en gång, 1971, synbarligen tänkte slå ihjäl mig.

På fotot visar sex personer var sitt mordvapen. J-O, redan stabilt etablerad i genren, står med en påk höjd över mitt huvud. Till höger sitter Old Vic Suneson som han 1975 ersatte i Deckarakademin. Där blev han ett ankare. Senast i fjol gjorde han ett herkulesarbete vid framvaskningen av vinnarkandidater till den Gyllene kofoten, vår Guldbagge. 

Lika väl trivdes han hos Föreningen kriminalförfattare i Stockholm och kunde vid våra publika shower röja oanade talanger som entertainer. Underhållaren J-O märks tydligast i hans tryckta produktion. Leklynnet var uppövat i tidiga barn- och ungdomsböcker och sådana fortsatte han att skriva på 2000-talet. Ludvig Lurifax succé i det forna Sovjet krönte karriären. 

Och så vuxendeckarna! Han uppfann antihjälten Göran Sandahl (var han än dyker upp gör han skandal) men lät honom efter ett tag vila ut i Nybroviken innan han återupplivades. Under tiden ryckte brevbäraren Ingemar Svensson och Mai-Gret (!) Svenson in som privatspanare. Efternamnet antyder att de var medelsvenska kälkborgare liksom J-O:s småstäder var Rönblomska Kråkvinklar, som han brukade gissla med såväl värme som klös. 

Han inventerade systematiskt olika blågula fenomen och gav som erfaren rubriksättare sina romaner kongeniala titlar. ”Bita i gräset” utspelas på ett hälsohem, ”Ljuta kanal-döden” på … gissa var! Ibland inleddes varje kapitel av ett skönlitterärt citat – från till exempel Bellman, Gullberg, Povel Ramel – som sedan speglades i handlingen.

I dag ska det vara dystopier och gravallvar. 

Så sorgligt att han är borta! Vi saknar hans okynniga blickar på tillvaron och räven bak örat som nu raskat hem till Grytnäs. 

Men ”Jo då, lilla frun”, för att travestera en refräng av Hasseåtage, att J-O kunde roa och kanske lite oroa med! Sannerligen är han värd en revival ”för den modellen gör dom faktiskt inte mer”.