Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-31 16:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-jan-olof-strandberg/

Familj

Till minne: Jan-Olof Strandberg

Skådespelaren Jan-Olof Strandberg, Stockholm, har som tidigare meddelats avlidit i en ålder av 93 år. Han efterlämnar hustrun Rigmor, släkt och många vänner.

Jan-Olof blev min andra teaterchef efter Erland Josephson, då jag arbetade som informationschef på Dramaten. Han tillträdde den krävande, prestigefyllda och lustskapande posten 1975.

Jan-Olof hade varit ordförande i Teaterförbundet och fick nu se sina kollegor på andra sidan staketet men hanterade balansen med insikt och klokhet. Han kunde tack och lov varva chefskapet med sitt eget sceniska artisteri.

Jan-Olof var en gudabenådad skådespelare. Precision, intelligens, ett fräsande temperament, humor och känslighet präglade hans rolltolkningar.

Den virtuosa i många år spelade duetten med Ernst-Hugo Järegård, Becketts ” I väntan på Godot”, gick till den moderna scenhistorien.

Han arbetade med alla Dramatens stora: Anita Björk, Margaretha Krook, Bibi Andersson, Lena Nyman och Max von Sydow, Ingvar Kjellson. Nu är de alla borta.

Regigiganterna Alf Sjöberg och Ingmar Bergman satte honom ofta i huvudrollerna: Malvolio i sina gula strumpor, Mackie Kniven i Palmemask. Han spelade Strindberg, Ibsen och Gombrovicz men var långt ifrån främmande för Feydeaus farser eller den folkliga kabarén.

Under Jan-Olofs egid skapades det stora antikärnkraftsprojektet ”Stormen” som engagerade hela teatern konstnärligt och politiskt under ett par år och som gjorde Dramaten till ett nav i de stora frågorna.

Teatern inledde också traditionen med sitt uppskattade sommarspel med Holbergs ”Den jäktade”.

Jan-Olof Strandberg var en varmhjärtad och lyhörd människa, en god sportsman och en pålitlig vän och arbetskamrat.

Han och hans älskade Rigmor hade många vänner som gärna tog sig uppför alla trapporna till det generösa hemmet i Gamla stan.

Det har varit en ynnest att ha fått dela deras vänskap.