Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-22 14:16

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-jenny-apelqvist/

Familj

Till minne: Jenny Apelqvist

Jenny Apelqvist, Stockholm, har avlidit i en ålder av 46 år. Närmast anhöriga är maken Morgan och mamma Inger Broms.

Vår fina vän och tidigare arbetskamrat Jenny Apelqvist har alldeles för tidigt lämnat oss efter en kort tids sjukdom. Vi lärde känna henne på Åklagarmyndigheten där hon under drygt 15 år jobbade på olika avdelningar på dåvarande riksåklagarens kansli, nuvarande huvudkontoret. Jenny var en mycket uppskattad kollega tack vare av alla sina fina egenskaper. Hon var social, engagerad, omtänksam och tog sig också tid för alla, vilket gjorde att hon lärde känna många kollegor från olika enheter.

Vi som jobbade närmast Jenny vet att hon var en person med stort djup. Hon värnade för människor som hade det svårt i samhället – stora som små; hon var intresserad av människors inre, deras drivkrafter och vad som påverkade deras beteenden. Hon hade en dröm om att en dag få jobba med barn och ungdomar som har det svårt, men tyvärr hann hon aldrig göra det.

Denna sida hos Jenny samsades på ett naturligt sätt med en mer flärdfull sida. Jenny uppskattade skönheten i saker, kläder och blommor och hade ett fantastiskt öga för färg och form. Hon kunde lika gärna diskutera kungligheter som utmärkande drag hos en psykopat, kommande resmål, musik, vilka som gör den bästa lakritskolan eller var man hittar den bästa sushin. Vi uppskattade hennes komplexitet mycket, och man kunde aldrig i förväg veta vad fikarasternas diskussioner skulle handla om.

Något vi däremot visste, var att dagen då Jenny gifte sig med sin älskade Morgan i S:t Clara kyrka var den lyckligaste dagen i hennes liv. Vi kommer aldrig att glömma hur de båda dansade ut ur kyrkan till Dolly Parton och Kenny Rogers ”Islands in the stream”. Detta var Jenny i ett nötskal; aldrig tänka antingen eller, utan mycket hellre både och!  

Vi saknar färgstarka, livliga och kloka Jenny. Livet är tomt och väldigt mycket tråkigare utan henne.