Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-23 19:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-johan-beck-friis-2/

FAMILJ

Till minne: Johan Beck-Friis

Docent Johan Beck-Friis, Stockholm, har som meddelats gått bort i en ålder av 81 år. Närmast anhöriga är döttrarna Camilla och Lovisa med familjer.

Johan var docent i psykiatri vid Karolinska institutet och klinisk lärare i psykiatri för medicinstudenter vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Han deltog bland annat i ett längre mondialt student­utbyte mellan Karolinska institutet och UCLA 1978.

Johan föddes den 7 mars 1940. Han tog studenten på latinlinjen men insåg att han ville bli läkare och kompletterade reallinjens ämnen. Hans akademiska bana startade vid Karolinska institutet där han tog läkarexamen. Johans genuina intresse för människor gjorde att han inriktade sin specialistutbildning mot psykiatrin.

Jag träffade Johan för fem decennier sedan då jag tillträdde professuren på S:t Görans sjukhus. Johan blev intresserad av sömnhormonet melatonin som bildas i tallkottkörteln, vilken av René Descartes ansågs vara själens säte.

Johan visade i sin avhandling 1983 att melatonin­ökningen nattetid i mörker var låg hos deprimerade patienterna som också hade höga stressnivåer. En sjukdomsbild med lågt melatonin hos deprimerade patienter formulerades. Johan publicerade ett tiotal artiklar utöver avhandlingen vilket belönades med en docentur i psykiatri.

I samband med den stora omdaningen av psykiatrin i Stockholm på 1980-talet övergick Johan till privatpraktik. Han bibehöll sitt intresse för depressionssjukdomarnas orsaker och behandling. Johan gav 2005 ut boken ”När Orfeus vände sig om – en bok om depression som förlorad självaktning” vilken handlade om samspelet mellan depressionens yttre och inre förutsättningar. Johan föreläste gärna om depressionens väsen vid programkvällar inramat med recitation och musik av CW Gluck ur ”Orfeus och Eurydike”.

Johan var en utomordentligt snäll och tillgiven vän i ordens bästa mening. Med sin empati, sitt lågmälda sätt, sin stillsamma humor och fina teamwork var han omtyckt av både patienter och arbetskamrater. Han var en läkare som uppskattades för sin omsorg om patienterna med ett personligt engagemang.

Johan avled i sviterna efter en fallolycka. Den vackra begravningen i S:t Birgitta kyrka avslutades med Glucks ”Dans på de saligas ängder”.

Ämnen i artikeln

Minnesord

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt