Innehållet i denna runa bygger på uppgifter som Karl-Erik nedtecknat i den ”Krönika” som alla elever i vår årsklass vid realskolan i Hallstavik lämnat och som innehåller viktiga händelser i vårt liv från vår ungdom och till 70-årsåldern.

Karl-Erik var född i Herräng, en gruv- och järnverksort med hamn nära Ålands hav för export av tackjärn

Redan i unga år arbetade han under sommarloven, först som springpojke och sedan som expedit i Herrängs handel. Affärslivet lockade och efter realexamen 1951 anställdes han i konsumbutikerna Hallstavik, Herräng och Grisslehamn. 1955 flyttade han till Stockholm och inledde kyrklig verksamhet med teologiska studier, tog studenten vid Stockholms samgymnasium och fortsatte med studier vid Stockholms universitet i ämnena statistik, zoologi och botanik.

Efter utbildning vid Statens institut för folkhälsan fick han tjänst som hälsovårdsinspektör i Solna, en tjänst som han innehade till sin pensionering. De sista åren var han dessutom lärare vid Solna naturskola.

Sin kyrkliga anknytning hade han i Kungsholms baptistförsamling i vilken han tjänat som diakon, sekreterare och kassör. Vi är övertygade om att han var seriöst religiös i sin verksamhet, vilket inte hindrade att han var en glad humorist i kontakterna med oss klasskamrater, till exempel vid våra jubileumsträffar.

1960 gifte han sig med Solveig. Efter något år flyttade de till Solna där hon var språklärare. De fick tre barn och flera barnbarn. Ett hårt slag var äldste sonen Mikaels hastiga bortgång vid 38 års ålder.

1968 köpte de Karl-Eriks farfars hus i Herräng. Där träffades familjerna när barnbarnen hade sommar- och sportlov. Bad, fiske, segling stod på schemat.

Flera av våra klasskamrater har gått bort, kanske inte så konstigt, vi är ju alla över 86 år. Ändå känner vi sorg när vi får budet att Karl Erik ”Kalle” lämnat oss.