Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-27 06:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/familj/till-minne-katarina-cnattingius/

Familj

Till minne: Katarina Cnattingius

Yrkesläraren Katarina Cnattingius, Täby, har avlidit i en ålder av 88 år. Närmast anhöriga är sönerna Anders och Staffan med familjer.

Katarina Cnattingius gjorde entré på samhällsarenan i början av 1980-talet, när hon engagerade sig mot narkotikamissbruk bland ungdomar. Hon var då lärare i ANT (alkohol, narkotika och tobak). Än viktigare insatser gjorde hon som stödperson till föräldrar vars barn hamnat i missbruk. Hon ledde jourverksamhet och samtalsgrupper men uppvaktade även politiker. Hon skapade medvetande kring anhörigas utsatthet när narkotikan kom in i deras barns liv.

Katarina var även engagerad i narkotikapolitikens utformning med tonvikt på tidiga ingripanden och krav på föräldramedverkan i barnens rehabilitering. Hon var en ledande kraft i Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) och senare i Anhöriga mot droger (AMD).

I Europa arbetade hon för att Sveriges restriktiva linje skulle få kontinentalt gehör. En period var hon vice ordförande i Europe against drugs (EURAD), en samarbetsorganisation för grupper som stöder en restriktiv linje. Vid flera tillfällen deltog hon tillsammans med likasinnade svenskar med flygbladsutdelning i Europaparlamentet när viktiga narkotikafrågor skulle avgöras.

Parallellt deltog hon i den svenska debatten. Hon medverkade våren 1988 i en hearing inför riksdagens justitieutskott kring frågan om att kriminalisera olovligt bruk (”missbruk”) av narkotika. För henne var ett sådant steg viktigt för att samhället tidigare skulle kunna upptäcka missbruk. Lagändringen kom samma år.

Under ett tiotal år var Katarina ledamot av styrelsen för stiftelsen Svenska Carnegieinstitutet.

Själv hade jag förmånen att samarbeta med Katarina under fyra årtionden. Hon hade ett starkt engagemang i enskilda livsöden, en kristallklar positionering i narkotikafrågor och en sällsynt förmåga att övertyga och få människor att förstå narkotikaproblemets allvar.